Här kan jag sitta i mina tankar, se ut över grannhuset.
Njuta av solen som skiner in genom fönstret.
Ett skrivbord som jag haft i många år och stolen är från min farfars barndomshem.
Bilder i vackra ramar och alla bär med sig minnen.
Minnen som lyser upp vardagen.
1975 köpte mina föräldrar ett hus, som blev mitt barndomshem.
Ett hus byggt 1911. På gården fanns ett gammalt uthus, som också innehöll en stor vind.
Det var ett paradis för mig och min bror, massor av saker och en härlig plats att leka på.
Men uthuset skulle rivas, och därför skulle vinden tömmas på alla saker.
Min pappa har alltid varit bra på att kasta saker,
och i hans iver att bli färdig kastade han också en mängd av vykort.
Jag och min bror hade en annan åsikt,
och vi hoppade ned i containern och fiskade upp dessa vykort.
Mängder av kort, alla poststämplade i perioden 1910-1914.
Här fanns en liten skatt.
Korten har jag nu plockat fram och försökt ge ett nytt ansikte,
med hjälp av spetsar och papper.
Kort att glädja någon med för gång nummer två.
(så kallad återanvändning och det är väl helt rätt i tiden....)