tirsdag 18. september 2012

En förändrad tid

Den sista tiden har förändrat något som var bestående. En del av mitt fotfäste är nu borta och saknaden är så stor och svår att leva med. Min mamma är borta, och saknaden är överväldigande. Nu försöker jag ta ett steg i taget, men jag söker ensamheten för det känns som om det är i min ensamhet jag kan vara den jag är mitt i saknaden.

Jag vill bara ta telefonen och höra rösten igen...som säger "lilla gumman, det ska bli bra igen"

5 kommentarer:

sylvia sa...

Kondolerer,
Huff så trist, ja vet hvordan du har det, mistet min mor i vår og nå min svigerfar, vi må ta en dag av gangen det er sikkert,
Tenker på deg min venn,
Klem fra Sylvia

Malys krok sa...

Skjønner deg godt..
Det er trist å miste en kjær mamma, jeg vet også det. Ord blir så fattige, men vil bare si at du/dere har vært med i mine bønner siden jeg fikk at hun var gått bort..Jeg følte at Eva var blitt min venn her inne på bloggen, jeg var alltid glad for hennes innlegg og kommentarer.
Tenker på deg og sender en varm klem!
-Margit-

Anne Britt sa...

Jeg har savnet bloggen din, men dette var jo triste nyheter. Det er vondt når ens nærmeste blir borte. Da min mor døde for et år siden, gikk det lang tid før jeg vente meg til at det ikke gikk å ringe henne mer. Nå er min sorg kommet på avstand, tankene er blitt mildere. Og så er jeg glad for at jeg eier minnene. Dem kan ingen ta i fra oss. Men min mor oppnådde svært høy alder, så vi var bare takknemlige over at vi fikk beholde henne så lenge. Ta vare på deg selv nå, men ikke gå med tankene alene. Det gjør godt for alle å dele dem. Klem fra meg.

Hemmafruns hörna sa...

Suck. Det måste vara jättejobbigt! Jag nästan gruar mig till den dagen själv. Tomheten och det som måste kännas overkligt. Någon som alltid har varit där och alltid stått på ens sida. En vapendragare mindre. Då är det gott att tänka på himmelen och att vi möts igen! Stor kram till dig från mig!

Lisbet sa...

Mitt varma deltagande i din sorg.
Kram.