Stilla lördagskväll

Så jag vill öppna mitt hjärta

Ljus i mörka dagar

Så var det här, mörkret. Hinner inte komma hem, förräns mörkret omringar mig och alla andra. Ljuset anar jag genom fönstret en kort stund på dagen. Då är det gott att ha vissheten om att ljuset kommer. Vi går snart in i adventstiden, med löfte om ljuset. Så hoppas jag mörkret kan skingra sig också i människors hjärtan, och att tro och hopp kan få prägla våra liv. Några stunder och dagar känns mörka och sorgsna, men jag bär på ett hopp. 

Ändrade träningsformer

Jag har under några års tid tränat på Spenst, ett bra träningscenter väldig centralt för mig. Lätt att ta mig dit både med cykel och genom att gå. Har ofta valt att träna direkt när jag slutat på jobbet. I somras hade vi en natt med ett förskräckligt regnoväder, det blev översvämningar lite över allt här i mina trakter. Några har ännu inte kunnat flytta hem till sin hus igen. Också "mitt träningscenter" blev drabbat och har haft stängt sedan augusti. Jag har istället försökt att gå långa turer, lite löpning och så har jag börjat simma. Detta har fungerat fint och det är säkert bara bra att variera sina träningsformer, men nu börjar jag längta efter spinning och styrketräning. Träningscentret ska öppna igen 2 januari och då ska jag vara klar...men det finns ett stort MEN. Spenst har fått nya ägare och så ett nytt namn...och det är detta namnet jag har lite lite svårt för. Det ska heta Stamina Hot...ja ni hör själva hur det låter. Men det är ju insidan som räknas, så jag ska ge det en chans och hoppas att jag ändå känner igen mig.

Ikväll har jag varit ute på löptur i mörkret och det känns skönt både när jag springer och när jag är färdig.

Det verkar ju inte så dumt när man läser detta. Bilderna är tagna från hemsid.

Festlig kväll!

Igår var det 40 års fest, och tema var Hollywood. Min tanke var filmstjärna på 30-40 talet. Det är sällan eller aldrig jag har den här typen av kläder, men kul att få "klä ut sig" lite. Det bjöds på tapas. Jag såg många andra mycket avancerade kostymdräkter (kan väl inte lägga ut bilder hur som helst, så det får bli bilder bara på mig) Nu är jag hemma där jag känner mig hemma.

Varma detaljer

Det du inte alltid kan se, men som du vet finns där ändå

Det är så att några dagar behöver vi en extra påminnelse om värmen - hoppet, tron och kärleken. Den finns där runt mig, även om jag inte alltid ser den. Mitt i sorgen och uppgivenhet, gäller det för mig att blunda, sluta min ögon, för att jag klarare ska se det fantastiska i livet. Livet, som jag har fått som en gåva. En gåva att förvalta. Ett liv och en gåva att dela med andra.

Ljus i varma färger på en gråkall dag

Att vara en favoritkund

Jag har blivit favoritkund i min lokala affär...och det är inte som ni först skulle kunna tro, för att jag handlar mycket. Nej då, du kan bli favoritkund även om du inte alls spenderade mycket pengar. Ni vet att i Sverige blir vi alltid uppmanade till "bygg inte varuberg" och länge har vi lärt oss att lägga upp varorna på bandet en i taget och låta streckkoden var vänd mot avläsaren. Allt för att förhindra förslitningsskador hos expediten i kassan, och för att det faktiskt också går fortfare. Så eftersom detta faller sig helt naturligt för mig, så gör jag naturligtvis likadant här i Norge, och det är det inte många som gör. Så expediten i min lokala affär har därför  utnämnt mig till sin favoritkund.

Detta får mig osökt att tänka på min tid under sommaren 1988, sommaren då jag jobbade på Grindstugan i Laxå. (tror aldrig något annat arbetet har gjort mig så fysiskt trött) När gästerna var färdig med att äta, så blev de uppmanade att ställa brickan i brickstativet. Detta underlättade väldigt för oss som skulle plocka undan snabbt och få det ut i disken. Detta minns jag väl, och det betyder att jag ALLTID ställer tillbaka brickan i stativet när jag nu äter lunch/mat på ett ställe där ett sådant finns, för jag vet hur mycket lättare jobbet blir för den/de som ska plocka undan.

Så min uppmaning till alla, tänk på att underlätta för andra när du kan. Så enkelt!

Gamla Grindstugan har visst blivit pizzeria  På min tid var detta ett mycket vanligt gatukök. Där ungdommen samlades med sin mopeder och bilar. Korv med mos, eller varför inte en hamburgare?

Längtan

Längtan efter gläjde

Längtan efter gemenskap

Att höra till 

Att vara med

Min historia, mitt nu och min framtid

Allt hör ihop

Vill vara en del av det

Jag undrar..

Har alltid sagt om mig själv, att jag är en person som består av on eller off. Är impulsiv och social, men samtidig en person som behöver massor av ensamtid. När det har varit väldigt mycket runt mig i en period, känner jag att jag nästan blir fysiskt dålig. Blir så trött. Det andra jobbiga är att jag alltid läser av andra människor, och lätt tror att felet ligger hos mig. Blir arg på mig själv för att jag är så känslig, skulle önska att jag kunde stänga av, inte känna så mycket och inte vilja så mycket, eftersom det också gör mig så trött. Läste några artiklar om det med överkänslighet och detta med stark/skör, och måste väl medge att jag ser vissa likheter. Skulle önska att tårarna inte kom så lätt, men då kanske också skrattet försvinner. Så önskar jag någon som kan förstå, och som inte bara vill förändra. Kanske jag själv bara vill förstå och acceptera.

Och så vill jag så gärna kunna prata med min mamma, för jag tror/vet hon förstod mig.

Mamma och jag sommaren 2008, sommaren innan all sjukdom kom.

En intressant artikel

Vad komma skall

Detta är som en liten försmak...men absolut inte ett alternativ för mig till jul. Till jul ska det vara hembakade pepparkakor, helst många många. Pepparkakor som är köpta kan jag äta året runt, men hembakade blir det bara till jul, eller lagom till första advent.