tirsdag 6. november 2012

Jag undrar..

Har alltid sagt om mig själv, att jag är en person som består av on eller off. Är impulsiv och social, men samtidig en person som behöver massor av ensamtid. När det har varit väldigt mycket runt mig i en period, känner jag att jag nästan blir fysiskt dålig. Blir så trött. Det andra jobbiga är att jag alltid läser av andra människor, och lätt tror att felet ligger hos mig. Blir arg på mig själv för att jag är så känslig, skulle önska att jag kunde stänga av, inte känna så mycket och inte vilja så mycket, eftersom det också gör mig så trött. Läste några artiklar om det med överkänslighet och detta med stark/skör, och måste väl medge att jag ser vissa likheter. Skulle önska att tårarna inte kom så lätt, men då kanske också skrattet försvinner. Så önskar jag någon som kan förstå, och som inte bara vill förändra. Kanske jag själv bara vill förstå och acceptera.

Och så vill jag så gärna kunna prata med min mamma, för jag tror/vet hon förstod mig.

Mamma och jag sommaren 2008, sommaren innan all sjukdom kom.
En intressant artikel

3 kommentarer:

Malys krok sa...

Mine tårer kommer også så lett, også nå når jeg leser det du har skrevet!
Kjenner meg så godt igjen.
Tenker på deg, Marie!Varm klem!
-Margit-

Med lätta steg.. sa...

Ååå, önskar så du fick prata med din Mamma! Men jag vet du bär hennes tankar och svar inom dig du, du kanske bara behöver sitta ner och lyssna...♥

Förstår dig så väl och är precis likadan, men tröstar mig också i den smärta, sorg eller tårar jag har att jag kanske inte annars hade så nära till skratt och gåvan att sprida glädje runt mig...!

Ta hand om dig och stor KRAM! ♥
Ann-Sofie

malla sa...

Åhh, ja nå ble jeg veldig rørt.
Først og fremst skjønner jeg godt savnet etter din mamma. Og ikke misnt savnet etter å kunne snakke md noen som står en så nær og godtar en fullt og helt, uansett...

Kjenner meg veldig igjen i det du beretter.

Det er viktig å huske på at det er en BRA egenskap stort sett. Og det at du er så åpen, følsom og glad gjør deg til en så levende og unik person. Lett å bli glad i;)

Tenker på deg, Marie.

Klem