Pratar visst hela tiden...

Så känns det i alla fall...Höll ett kort tal idag för en kollega som slutar 31/8. Höll det på en nivå så jag kunde hålla tårarna under kontroll. Tycker inte om när folk som man har blivit glad i slutar...men vi är många härliga kollegor kvar så det får väl gå. Och så kommer det nya, och det blir säkert bra det med. Det handlar ju om att inte gro fast, att utveckla sig och att gå vidare. Undrar ibland om det är dags för mig att sluta, har ju jobbat på samma plats i 10 år. Känns inte riktigt så, för att jag har haft så många olika arbetsuppgifter i den perioden och haft 50% permission i 1,5 år....Men ändå, kanske det börjar närma sig ett uppbrott...men först måste jag hitta min nya väg...och jag trivs ju idag med det jag gör.

Men just nu är jag bara så nervös inför morgondagen. Se här: Det är inte klokt att jag har sagt ja till detta, men nu är det ingen återvändo. Har övat och tänkt...så i morgon gäller det.