Ibland måste man städa upp lite

I skåpet med smycken och diverse läppstift, nagellack etc var det förfärligt stökigt. 

Ut med allt, bästa sättet att få ordning.

 Upptäckte hur många örhängen jag har...och så har jag bara två öron. 

Nu har jag sett på alla smycken, och på något sätt försökt att organisera. 

Egentligen skulle väl varje liten ask ha en etikett som berättade vad som låg i den. 

(får bli en annan gång kanske...)

På toppen små smyckeskrin och inte minst ett smycketräd. 

Den lilla blå skålen är för dagens smycken

.

Också en hylla i badrummet fick en liten förändring.

Söndagsmorgon

 Morgonstund...söndagsmorgon. En kopp kaffe och varför inte ett kokt ägg.

 Stunderna på morgonen har med sig en ro.

 En stund när världen utanför håller sig stilla och dimman bäddar in huset.

Morgonen kommer med ett hopp om dagen.

..och kommer mörkret på, så är det som en gryning til morgon.

Muffins blev resultatet

 Tillsammans med en liten Emma blev det kryddmuffins. 

För att göra något lite extra, så blev det glasyr med silverpärlor. 

Emma gillade nog smeten bäst...och visst gjorde jag också det när jag var 4 år

Kanske en bakdag idag?

Hemma hos mina föräldrar hittade jag den här gamla receptsamlingen utgiven i samarbete med Milda, med all säkerhet någon gång på 70-talet. Det var på den tiden då inte varje hem var fullt av kokböcker/kakböcker av alla de slag.

Jag minns att jag bläddrade bland bilderna, och tyckte att de var så vackra. Det är klart att den här rosa tårtan lockade en liten flicka.

 Små burkar med kakor, ett väldukat kaffebord.

Detta var helt klart min favoritbild, och är väl så fortfarande idag. I slutet av boken var det ett recept för barn, som önskade att baka en tårta. Tydliga instruktioner, inte bara själva receptet men också hur viktigt det var att städa efter sig i köket (efter att man lånat det av mamma - ja på den tiden var det mamma som ägde köket - i alla fall enligt Milda).

Cykeltur i solsken

 När dimman hade lättat, så blev detta en underbar höstdag.

 Solen sken från en blå himmel,

 och jag plockade fram min cykel för en tur i den härligt krispiga luften.

 Det blev en vacker tur in till Drammen längs med älven.

Röda broar som tog mig över vattnet. 

Höst i mitt hjärta

Bilder från fjällvärlden - på gränsen/eller början av Hardangervidda

Nu känns det verkligen som att hösten har kommit på riktigt...den blandade hösten. Hösten som både innehåller sol, röda löv, smakfulla äpplen, långa promenader, soffstunder med bok, tända ljus, blåsiga vindar, nya gummistövlar och regn. Hösten är lite som livet, innehåller det mesta av allt. Det är som vanligt...blandningen är bäst. Just nu ligger dimman tät utanför fönstret, men jag hoppas att den lättar och bjuder på höstsol senare idag.

Två kvinnor i mitt hjärta

Här är min älskade farmor och min älskade mamma. Två underbara människor. De har båda två visat mig så mycket kärlek och omsorg genom livet, som jag alltid kommer att bära med mig i mitt hjärta. På något sätt hoppas jag också att jag kan föra vidare det de har gett mig. Tro, hopp och kärlek.

Hopp

I söndags var jag med på barndop...en söt flicka med härliga föräldrar. Ett barn, ett framtidshopp.
Visst är det fantastiskt med alla dessa barn, och vi runt omkring har ett ansvar. Vi ska vara på plats, lyssna,visa kärlek och omsorg.

Barndomsminnen

Äpplen, massor av dessa finns det i vår trädgård just nu. Jag plockar och plockar, men har tyvärr allt för liten frys. Men det blir äppelkaka, och hemlagad äppelkompott. Det framkallar barndomsminnen...hemma på Parkgatan i Laxå hade vi många äpplen. Mamma skalade, kokade och så hade vi äppelmos hela vintern. På kvällarna i augusti/september blev det äppelkaka, smulpaj med massor av vaniljsås. Härlig kvällsmat, om än inte så nyttig...men det gick bra ändå. Just nu känner jag äppeldoften i hela huset...och jag minns....

Vad gör jag!

Nu tror jag nästan varje garderob är städad, och sakerna har funnit nya ägare eller är kastade. Massor av kläder har försvunnit till andra, som jag hoppas får glädje och nytta av de. När det var städat, så har jag bakat. Fruktkaka, lingon-kanelkaka, knäckebröd, mjukt bröd i stekpannan. Jag har gjort äppelkompott,  äppelpaj och i dag väntar en sallad med rotfrukter. Det är ett sätt för mig att ta hand om mig själv, att göra något påtagligt som ger resultat. Kanske är det så, att när världen och livet snurrar, och det känns som om man mister sitt fäste så är det gott att ha något att göra. (så uppskattas det ju också av både mig, min man och min vänner)

http://www.alltommat.se/recept/Kanel--och-lingonkaka-4611

En förändrad tid

Den sista tiden har förändrat något som var bestående. En del av mitt fotfäste är nu borta och saknaden är så stor och svår att leva med. Min mamma är borta, och saknaden är överväldigande. Nu försöker jag ta ett steg i taget, men jag söker ensamheten för det känns som om det är i min ensamhet jag kan vara den jag är mitt i saknaden.

Jag vill bara ta telefonen och höra rösten igen...som säger "lilla gumman, det ska bli bra igen"