Jag undrar..

Har alltid sagt om mig själv, att jag är en person som består av on eller off. Är impulsiv och social, men samtidig en person som behöver massor av ensamtid. När det har varit väldigt mycket runt mig i en period, känner jag att jag nästan blir fysiskt dålig. Blir så trött. Det andra jobbiga är att jag alltid läser av andra människor, och lätt tror att felet ligger hos mig. Blir arg på mig själv för att jag är så känslig, skulle önska att jag kunde stänga av, inte känna så mycket och inte vilja så mycket, eftersom det också gör mig så trött. Läste några artiklar om det med överkänslighet och detta med stark/skör, och måste väl medge att jag ser vissa likheter. Skulle önska att tårarna inte kom så lätt, men då kanske också skrattet försvinner. Så önskar jag någon som kan förstå, och som inte bara vill förändra. Kanske jag själv bara vill förstå och acceptera.

Och så vill jag så gärna kunna prata med min mamma, för jag tror/vet hon förstod mig.

Mamma och jag sommaren 2008, sommaren innan all sjukdom kom.

En intressant artikel