Hemma

Mitt barndomshem, som kanske inte var ett av de vackraste på utsidan, men insidan var precis så som ett hem ska vara, det var hemma. Önskar alla ett hjärtlig och varmt hem.

Hemma

En plats där du kan vara dig själv

Hemma är trygghet,

samtidigt en plats för utmaningar

När du är hemma, så vågar du

Hemma lär du dig

Har du ett hem så kan du också resa bort

För du vet att hemma alltid finns

En trygghet som gör dig modig

Hemma är inte ett hus eller en speciell plats,

hemma är mer av en upplevelse, känsla

- en visshet om att höra till och passa in.

Dina drömmar

Det är många som drömmer om att det ska ske något stort och spännande. Att vinna massor av pengar, hitta det perfekta jobbet/huset, göra jorden runt resan, finna den stora kärleken, uppleva spänning och vara framgångsrik - leva ett ovanligt liv. Samtidigt så är det så många i vår värld som just i denna stund bara har en önskan - "Att få leva ett vanligt liv" Men kanske det är så att det vanliga har blivit ovanligt och sällsynt...och därför så värdefullt.

Vilken dröm är viktigaste?

Jag startade min lördag med en tur längs med havet samtidigt som solen började titta fram. En vanlig lördag med en enkel aktivitet. Så min dröm är att livet ska vara vanligt och vänligt.

Längtan

Våren känns långt borta..
Det blåser kalla vindar
Längtar efter vår
Vår ute, men främst inne
Vår och hopp i mitt hjärta
Längtan och tro

Bilden är från en sommartur för några år sedan. Tillsammans med mina föräldrar gick vi en tur på 8-10 timmar. Det hade regnat i längre tid, så det var vått i skogen, men solen lyste den här dagen och det var en sådan dag som man sedan minns, och så man pratar om länge länge. En lite utmaning, som vi klarade av. Livet består av utmaningar, ibland tror vi inte att vi ska hantera de - men vi får kraft och styrka att klara det mest ofattbara ibland. Så när det känns vintrigt ute och inne, minns de varma och soliga dagarna, möjligheterna och glädjen.

Någon kan inte gör allt, man alla kan göra något

Ett besked

Idag fick jag ett besked som jag också fick för lite mer än två år sedan...det smärtar. Orden räcker inte till...men hoppet och vissheten om att det ska gå bra är där...trots alla tårar. Vara stark men ändå känna sig så liten.

" i alle tårer tindrer det et håp"

Dagens nyhet

...Idag klockan 09.00 blev det klart. Vi har köpt nytt hus...eller huset är inte nytt (från 1931) men nytt för oss. Vi flytter någon gång i sommar/sensommar, och så måste vårt nuvarande hus säljas. Huset som vi flyttar till ligger i samma kommun som min arbetsplats och jag längtar redan efter möjligheten att gå till jobbet. Huset som vi har köpt kommer att kräva lite arbete...men det gäller att inte ha bråttom, utan ta allt eftersom. Lite färg, nytt golv i några rum, tapeter...och på sikt ett nytt badrum.

Detta blir spännande...men också lite konstigt. Flytta från vårt hus som vi nu har jobbat så mycket med. Samtidigt har jag aldrig riktigt känt mig helt hemma där vi nu bor, huset älskar jag, men allt för långt bort från vänner, familj och jobb. Jag har verklig saknat det att kunna gå en kvällspromenad hem till någon av mina vänner, eller ta cykeltur en söndagseftermiddag för en kaffestund. Fördelarna med flytten är att vi också sparar tid och pengar när det gäller resväg till jobbet...och så behöver vi bara en bil. Riktigt miljövänligt också då.

Nu ska jag också använda den kommande flytten som en god anledning till att rensa ut här hemma...Kasta det som inte längre kan användas och skänka bort det som någon annan kan behöva. Redan idag rensade jag bland mina dukar...tar jag lite varje dag så blir det inte så mycket. Min största fundering gäller alla mina skolböcker...böcker från 1989-1993..."psykologi", "socialt arbete", "kommunal förvaltning"....kommer jag någonsin att läsa de igen (tror inte det) och det har kommit många nya böcker efter det....Men att kasta böcker...nej det är inte riktigt min grej, så jag kanske packar ned de och så om 5o år så kan någon annan kasta de....

Idag har jag njutit av kaffe i solsken....solen värmer gott. Till helgen blir det en tur till vår stuga på fjället och jag hoppas på mer sol. Just nu jobbar jag på att ladda mina batterier...efter en urhektisk och stressig vinter, som nog har tagit mer av mina krafter än jag trodde.

Det blev ett långt inlägg och kanske mest för mig själv och specielt intresserade.

Att sätta sig ett mål

Innan vinterkylan tog tag i oss alla i november månad så var jag ute på löpturer flera gånger i veckan, och jag tyckte att jag verkligen hade kommit igång med en bra rutin. Sprang 8,5 km och var väldigt nöjd. Men så kom vintern...och minus 20 grader och massor av snö lockade inte ut mig på löpturer. Men nu så är det ljusare och varmare, och trots att inte snön är borta, så har jag nu varit ute på min första tur. Det blev faktiskt 7 km, så trots 4,5 månader utan löpträning så gick det riktigt bra. (har ju tränat styrka i vinter, så det är kanske det som också ger lite effekt) Nu funderar jag på att sätt upp ett mål.....kanske jag skulle springa ett halvmaraton...men när är det realistiskt att tro att jag har den kapasiteten. Till hösten eller nästa vår....

Att ha något att fokusera på, som inte handlar om jobb, kanske kan hjälpa mig att slappna av och få mig att finna gläjde och energi.

Att lära sig

Att lära sig är svårt...ibland känns det nästan omöjligt. Jag har några områden i mitt liv som jag hela tiden behöver att förbättra mig på. I en period så trodde jag verkligen att jag hade lärt mig....men helt plötsligt så är jag tillbaka i fällan. Det att se och förstå när det är dags att ta en paus...att säga nej. När jag är riktigt stressad, då klarar jag inte av att säga nej....då säger jag bara ja ja, och arbetar fortare (men definitivt inte smartare) Det här felet har jag gjort i så många år, och jag trodde nu att jag hade det hela under kontroll, men ack vad fel jag tog. Så nu gäller det bara att sätta sig på skolbänken igen....att lära på nytt, eller kanske det mer handlar om att avlära.

För att uppnå egen vinst

Att göra vad som helst för att det passar mig, för att jag vinner på det och för att jag kan. Är det viktigaste att vara först, bäst och alltid ha rätt.....oavsett vad det kostar. Lyssnade på en text av Caroline af Ugglas nu på morgonen - en rad fastnade jag för " för att skapa en reaktion har vi i stället sårat varandra" Att sätta sig själv först......jag, mig och mitt kommer före allt annat. Blir vi inte då till slut helt ensamma...

Har själv haft en tempramentsfull vecka...och kanske jag har sagt något som sårat andra, för att jag inte tänker efter först. Ilskan har bubblat där inne i mig, både för viktiga och oviktiga saker...Men jag känner att jag själv inte har gott av det.......Det betyder inte att jag inte ska kämpa för det jag tror på och på det jag menar är rätt....men jag har själv ett ansvar för mina ord och mitt sätt, bara för att andra sårar mig behöver jag inte såra tillbaka.

Det känns

En del har ett lugnt och stilla humör, inte de stora svängningarna...mitt eget humör känns mest som en berg och dalbana, upp upp och så ned. Det är med skräckblandad förtjusning som jag åker fram i livet. Men sak är säkert....det känns i hela kroppen. På tal om att kännas.....benen är ganska stela idag efter gårdagens träningstimma...