Kommentar till köpstopp

Hon köpte en soltopp med smala axelband, 15 kr i lila nylon och viskos.Hon visste inte varför hon köpte den. Hon skulle inte kunna ha den på kontoret, det var den för urringad för. Bara när hon var fri och vädret var ju aldrig så bra att en soltopp passade. Men den var billig, nedsatt från 58 kr. Hon hade lust att köpa någonting, det var ett sug. Hon köpte också två kammar av brun plast att sätt i håret, när hon fick långt hår. Nedsatta från 9:85 till 2:50, hon hade inte råd. Det fanns ju pengar i hennes börs även om de faktiskt inte tillhörde henne utan hennes räkningar. Men billigt var det ju och när hon gick förbi affären och de hängde utanför sög de henne till sig och det blev nästan 20 kr, vaknade hon upp, kände sig lurad, vad skulle hon med det. Men expediten hade redan slagit in det och sade lätt och elegant 17:50. Och det var ju inte så mycket heller, om hon sade att hon ändå inte ville ha det skulle de tycka att hon var mycket besynnerlig. Och hon skulle aldrig våga gå in i affären igen. När hon gick förbi bageriet på vägen tillbaka från kontoret tänkte hon att hon kunde köpa en kaka, men hon var redan för tjock. Då var det nog bättre med soltoppen ändå, kanske blev det några dagar med sol, men hon hade faktiskt inga byxor som passade till färgen. av Vita Andersen