Förebild

Drömmar om nästa år

Alla vi människor har olika förebilder, och kanske de varierar med åren. Någon är vår stora förebild när vi är barn och någon annan när vi är tonåring. Om jag idag skulle vilja nämna en av mina förebilder...då får det bli min farmor. Farmor har alltid bodd långt borta, och när jag var liten så träffades vi inte så ofta. Så min farmor har jag kanske egentligen lärt känna allra bäst efter att jag blev vuxen. Har de sista 10-15 åren varit på ett besök hos farmor nästan varje år...några dagar då bara hon och jag har varit tillsammans. Många samtal..och så mycket jag lärt mig om min farmor och om min familjs historia. Underbara berättelser...men kanske främst så har jag lärt mig att se det goda i livet och i människor. Att vara nöjd, men samtidig nyfiken. Nyfiken på nya saker hela tiden...farmor älskar att läsa, hon lärde sig italienska på gamla dagar, hon är nyfiken på det som sker runt henne. Farmor har ibland sagt till mig att det är synd om mig, för att jag liknar henne....men för mig är det bara härligt. Jag hoppas också att jag, när jag är 91 år, fortfarande är nyfiken på livet...

Så om man ska ha ett nyårslöfte...så ska mitt bli:

"jag vill vara nyfiken på livet
och människorna runt mig"

Back to life

Det känns verkligen så...att jag kommit tillbaka till livet. Fick i söndagskväll tandvärk...och det har jag inte haft sedan jag var 7 år och var på semester i Uppsala....men nu alltså tandvärk på nytt i flera dagar....men nu är den borta...och då känns det som om livet är tillbaka. (smärtan var obeskrivlig, så jag ska inte ens pröva mig på en beskrivning.)

Så idag har jag bara legat i sängen, läst och försökt att äta lite igen. I morgon ska jag jobba, men så blir det 4 lediga dagar på nytt.

När jag nu låg här hemma i min ensamhet, men otroligt glad för att inte ha ont, så passade det bra med en film, en riktig tjejfilm. "PS, I love you" Oj oj, så många tårar som trillande ner för min kind, men så är jag otroligt lättrörd. Filmen (och också boken som jag läst) handlar om en ung kvinna som blir änka, och som efter sin död får 10 brev av sin man, där han försöker att hjälpa henne ur sorgen med kärlek och humor. Många tårar...men ett lyckligt slut....eller ett slut som visar att livet går vidare trots sorg och smärta. Och visst är det så...trots smärta och sorg, så går livet vidare och vi hittar på nytt glädjen, men ibland måste vi få hjälp och lära oss ta emot på nytt.

Avslutar med något vackert. Denna underbara ljuskrona fick jag av min mamma i julklapp. Hon har själv stöpt den...och jag tror jag ska tända den på nyårsaftonen...ljus in i det nya året.

Ja se det snöar....

Nu har det kommit mycket myckte snö. Så då har kroppen till både mannen och kvinnan i huset fått jobba en del...och då var det gott att man hade ett lager julmat i kroppen. Är otroligt vackert ute...men tänk så lång tid det kommer att ta innan snön smälter...Jag brukar ju längta till våren så snart julen är förbi. Men har jag inte sagt...njut av varje ögonblick och lev här och nu. Så bort med alla tankar på våren, och ta vara på den snörika vinterdagen. Som ni ser på den nedersta bilden så har vi också tänk på småfåglarna. Och vet ni vad? När jag var ute och skottade, så hörde jag en liten fågel..och då kom jag återigen att tänka på våren...

..juligt

Överallt i huset så blir man påmind om att det är jul... det är dofter, ljus och både en och annan tomte. Det är godis, som blandas med mandariner. Det är helt klart juligt värre.
Denna lilla söta tomen fick jag av mitt syskonbarn, Camilla. Han fann sin plats bland gröna växter, det kan tyda på att det är en liten skogstomte.

Julgranen glimmar verkligen...tänk att tidigt på morgonen krypa ihop i soffan och det enda som lyser upp är ljusen från granen. Musik i bakgrunden...och låta julkänslan krypa in i hela kroppen.

Men även om hemmet är juligt värre..
så hoppas jag innerligt,
att julen inte sitter placerad i allt det materiella.
Nej julen finns i mitt hjärta.
Julen är en upplevelse...
som jag kan bära med mig året runt.
Julens budskap...
är inte förbundet med bara några dagar om året.
Nej, julen finns med mig hela tiden.

GOD JUL

Julbild från min barndom...här spelar jag och min bror in julen.

En underbar jul önskar jag er alla.
Utan stress
Inte några prestationer.
Allt kommer att bli bra.
Ögon som glittrar..
hjärtan som slår.
Julen är här och du är med.

23 december

Visst är det vackert, det röda mot det vita. Hur man än dekorerar inomhus så finns det inget som går upp mot det vackra i naturen. En liten promenad idag...minus 8 grader och vitt vitt överallt. Och så stilla...man undrar var alla människorna är. Säkert inne och förbereder sig, glädjer sig till julafton i morgon. Här inne i huset lyser julgranen och det doftar så där juligt som det bara kan göra av hyacinter och gran. Smaken är där av pepparkakor. Barndomsminnen samsas med nya minnen....

Vinterpromenad..härligt ute.

Vi behöver varandra

Just nu prövar jag med hela mig,

att leva närvarande i ögonblicket.
Lämna alla stressiga tankar,
inte tänka på det jag gjort eller
det jag borde ha gjort.
Just nu finns det inget viktigare...
än här och nu.
Julen står och bankar på.
Med hopp om frid.
Frid i hjärta och frid i sinne.
Minnas och hoppas på det goda.

Den underbara röda tulpanbuketten,
fick jag av mina kollegor.
På kortet står det,
"tack för att du ser oss"
Så nu står buketten här på bordet,
som en påminnelse
om att vi ska se varandra.
Finns det några bättre ord,
några som passar bättre just nu än:
Se varandra!

Kan väl nästan inte bli nyttigare

...har gjort julgodis, ny variant för i år.

Älskar skumtomtar,
och när nu dessa kombineras med vit choklad,
grädde och socker,
ja då ni....då är nyttigt värre.
Recept hittar ni här.
Här ska det ätas godis..
Efter en liten promenad i det mycket kalla vintervädret.

...hej mitt vinterland

En tur ensam ut i den vackra vintereftermiddagen...himlen är härligt blåsvart...och jag kan gå där ensam med mina tankar. Att välja några stunder i ensamhet, gör att jag kan återhämta mig, att låta tankarna vandra fritt och bara känna hur livet omfamnar mig och jag kan tillåta mig alla känslor...för mitt i ensamhet kan jag känna en otrolig närhet till livet.

..måste bara visa

Min pappa är otroligt bra på att teckna...här kan du se mer

Det är bara att fråga...

Så är det bara några dagar till jul....och jag tar vara på varje sekund. I går kväll var vi på middag hos några härliga vänner tillsammans med ett annat par. Helt plötsligt kommer det ena parets dotter fram till mig och frågar: "Marie, vill du ha en kos?" (kram) Jag svarar naturligtvis: "Gärna." Efteråt gick hon till sin mamma och sa: "Jag gav Marie en kos, och hon blev så glad"
Så kanske det ska vara rådet idag...fråga de du ha runt dig om de vill ha en kram, och jag lovar att du kommer göra någon glad..

En tid att hoppas och tro

Började min julledighet med att komma i stämning med filmen "the Holiday".
En romantisk film med lyckligt slut....
Men om vi inte vid juletider skulle tro på kärlek
och lyckligt slut,
när ska vi då göra det.
Nu är tid för att öppna hjärtat och tro.
Men kom också ihåg:
"you are supposed to be the leading lady in your own life"

Nu är tiden här

Äntligen...
Nu är dagarna här
Mysiga stunder
Familj och vänner
Tid att läsa alla böcker
Tid att vara
Snön lyser vit ute
Granen väntar på att få komma in
Julmaten är på plats
Julklapparna är inslagna
Väntan och förväntan

Som ni förstår så har min efterlängtade julledighet nu börjat..

Vinnaren är.....

Så hade vi kommit till den stora dagen...vi ska dra en vinnare. Här blev alla namn skrivit ned på små vita lappar, några fick två lotter och några fick en. Jag fick hjälp av min man....och spänningen stiger... Vinnaren är en härlig tjej, och hennes namn är LisaMatilda med den fina bloggen lisamatilda.blogspot.com/. Så ett stort GRATTIS!

Skicka mig din adress, så kommer paket i posten...hoppas posten hinner med, nu mitt all julpost, annars blir det ett nyårspaket.

En resa till våren

Vi är fyra kvinnor (eller är vi tjejer, damer, tanter...???) Men i alla fall, vi fyra har gjort några resor tillsammans och nu väntar den tredje resan. Vår första var julmarknad i Budapest i december 2007. Resa nummer två gick till Antwerpen nu i våras och nu är nästa resa beställd. Den ska gå till Stockholm, min favoritstad. Mina härliga goa medresenärer har inte mycket erfarenhet av Stockholm, så jag ska vara guide (född i Stockholm, men familjen flyttade därifrån när jag var 3 år...något jag till tider har varit lite irriterad över...men Laxå var också bra). Vårt gäng åker 27 maj, och vi ska bo 3 nätter på hotell mitt i centrum. Vi hoppas naturligtvis på ett alldeles strålande vårväder och att Stockholm visar sig från sin mest fantastiska sida. Det ska bli båttur ut i skärgården, gåtur i gamla stan och på söder och kanske också en cykeltur på Djurgården.

Visst är det härligt,

att ha en resa att se fram till.

En resa börjar redan i tanken..

förväntningar och planering.

Sedan när resan är avslutad,

så har man alla minnen,

som man kan dela med varandra.

Det betyder att en resa,

blir mycket längre än själva resan.

En upplevelse både i förväg och efteråt.

Bilden är hämtad från scandichotels.no

...det räcker

Är det inte fantastisk, det räcker med att du är du.
Till tider försöker vi så mycket...
Försöker att räcka till, för alla..
Till slut blir det då för ingen..
Inte ens för oss själva.
Så sluta att försöka...vi duger,
med allt vi är,
kanske några små skavanker, men samtidigt så mycket bra.
Precis så ska vi vara.
Så var den du är...
Då blir du också där för andra..
För när du är sann mot dig själv -
så kan du också möta andra.

Nu ska vi ha symöte här oss mig, men idag blir det "klappjakt"...massor av små överraskningar till oss alla....men först och främst kravlös gemenskap. När jag tillsammans med de som betyder så otroligt mycket för mig, kan krypa upp i soffan och släppa på alla skyddsmurar...

Bygg inte murar

Julkonsert i eftermiddag...låten som jag bär med mig är "I denna natt blir världen ny". Tänk så många människor och länder som bygger murar, runt sig och sitt. Stänger ute varandra och andra. Tänk om alla murar kunde rivas, och inte minst murarna inne i oss själva. Öppna upp! Var inte rädd, våga släppa på alla dina hindringar och det som du tror stoppar dig.

www.youtube.com/watch?v=DF4TmQkeBgs

Tidig morgon, mörkt ute. Men när det är som mörkast så kommer ljuset.

En skön luciamorgon,
där kropp och själ har fått vakna till vacker musik.
Hoppfullt och levande.
Önskar er alla en strålande dag.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
av Erik Blomberg

..vilka dagar

Nu har det varit mycket som hänt...och jag har inte varit som Obama och sagt nej. Har ju allt för lätt för att säga ja. Men bra har det varit. I början av veckan blev det mycket jobb, långa dagar. På torsdagen och fredagen var det kurs i Oslo. Otroligt märkligt när jag kom in till Oslo, avspärrningar överallt och poliser nästan var 10.e meter i centrum. Måste erkänna att jag är väldigt glad för att jag inte bor i ett land då detta är vardagsmat. 2 dagarskurs, de siste av totalt 9 dagar. Har varit ovanligt bra...och på torsdagen blev det avslutningsmiddag på Oslo Plaza på våning 33, med en fantastisk utsikt över ett upplyst Oslo. Utanför hotellet stod det ett gäng autografjägare, och jag blev nästan lite förvånad...visst inte att jag var så känd!!! Men upptäckte snart att det var någon helt annan de väntade på, hörde rykten om både Will Smith och Alexander Ryback, men såg ingen....Tillbaka på fredagen, och där var det julbord på jobbet från klockan 16.00, så direkt från tåget och in i julbordsklänningen. Vi var så många som kom, och det var en fantastisk stämning. Jultapas blev det serverat...mycket mycket smakfullt......

Så efter en skön natt är jag nu klar för den här dagen....som ska bli den stora julklappsköpardagen...och jag misstänker att det tvyärr är många med mig som har tänkt samma tanke....så vi får se hur mycket jag orkar....

Så när kvällen kommer, blir det skönt med en hemmakväll...i morgon bär det av in till Oslo igen, då ska vi på julkonsert med Carola.

...och så en vecka jobb, så ska jag ha ledigt i över en vecka...och då ska jag öva mig på att säga nej, och jag tror att jag också måste säga nej till trevliga saker.

och till dagar som denna längtar jag

Då vintern lyser med sin glöd
Gnistrande snö
Stillheten i naturen är det enda jag hör
Långt bort från allt som hindrar
Livets storhet blir tydlig
Närhet och öppenhet

Tror ni han har tid?

På torsdag(10 december) ska jag till Oslo (igen!) och jag vet om en annan person som också ska dit. Så om nu inte Barack Obama hade haft ett sådant extremt fullt program så kanske han hade haft tid för en kopp kaffe... Han hade kanske kunnat ge mig några tips om hur man hanterar en stressig dag.....bild från sol.no

Man får inte bestämma allt

Jag skulle så mycket hellre vilja sjunga "se det snöar, ja se det snöar, det var ju roligt hurra..." men istället blir det "regnet det bara öser ned, och jag blir våt om både skor och strumpor"

Allt kan jag inte påverka, men det finns ju en hel del som jag faktiskt kan påverka. Det jag kan ta ansvar för är mitt eget sätt att handla, och mitt eget sätt att reagera. Hur väljer jag att se på dagen, på ett problem, på en utmaning? Ibland fastnar jag i de tunga problem- och orostankarna, och kanske går jag och väntar på att någon annan ska göra något. Men jag har ansvar för mitt eget liv och de val jag tar. Jag har ansvar för hur jag möter andra människor. Jag kan inte tvinga andra människor att le mot mig, men jag kan bestämma mig för att le mot de.

Och den möjligheten ska jag använda mig av.......ska fortsätta att le.......så gjorde jag även som liten, dock med ett lite tandlöst leende...men direkt från hjärtat

Livets Tivoli

Livet är lite som ett tivoli...du har klivit in genom ingången och har fri tillgång till alla attraktionerna. Till tider känns det som om jag alltid sitter på karusellen...livet går runt i en hög hastighet och jag har inte en chans att se mig omkring. Då känns det mycket bättre att ta sig en tur med berg- och dalbanan. Här är det uppförsbackar, men också ljuvlig höjder och hissnande nedförsbackar då du bara vill skratta...härligt spännande. Någon gång har jag nog satt mig på spöktåget........fort går det, lite rädd är man är...det är mörkt och vad finns där bakom nästa sväng..osäkerhet. Då är det betydligt härligare att kliva in i en korg i Parishjulet...sakta men säkert går hjulet(livet) runt. Jag har tid att njuta av utsikten och trevligt sällskap. Så där ser ni, livet är som ett stort tivoli, ibland vinner jag den stora vinsten vid lotteriståndet, ibland bara en tröstvinst och många gånger får jag gå tomhänt därifrån.
Men aldrig så vill jag sluta chansa, aldrig sluta att leva och uppleva.
För livet, tivolit är precis som en twistpåse...
om inte alla delarna är där så är det inget liv, tivoli eller twistpåse.
Eller som Forest Gump hade sagt:
Life is like a box of chocolate, you never know what you gonna get

Alla bilder är från Wikipedia, förutom den sista som är från zinetravel.no

Att ge tillbaka - utlottning

Vill du ha en liten present? En söt tavla, och en liten väska

Egentligen skulle ju alla få, men här blir det i stället en liten utlottning.

Är det inte så, att får vi något så vill vi gärna ge tillbaka. Jag har haft sådan tur att 2 gånger vinna en utlottning här i den underbara bloggvärlden. Först en bok från Tekla Maräng och så ett vackert smycke från Ulrika Gabriel (sliter så med mina länkar, men du finner de två bloggarna på höger sida) Nu tänkte jag använda mig av chansen att få ge tillbaka till någon. Det blir ju liksom en kedja av uppmuntran om man gör det på detta sättet. Nu tillhör jag som tidigare sagt inte de mest pyssliga damerna, och en påse bullar kan vara lite svårt att sända med posten.... Så min lilla gåva, som jag önskar att ge till någon av er alla som läser här, är köpt.. Men det är väl tanken som räknas...Och jag lovar, att har du vägarna förbi så ska jag bjuda på kaffe och bullar.. Välkommen ska du vara!

Så är just du sugen på en liten present, så skriv en kommentar = en lott, och gärna en länk i din egen blogg om du har någon, så får du en exstra lott. Den 17 december tänker jag dra en vinnare, men eftersom posten har väldigt mycket att göra nu före jul, så hinner nog inte paketet fram till jul, men det passar väl lika fint med en present några dagar efter jul.

Tidig morgontimma...fortfarande mörkt. Dagen är helt oanvänd och väntar där på dig. Har alltid gillat de här timmarna, när det är mörkt och det är tyst i huset. Det är rogivande, samtidigt som jag ofta kan vara väldigt effektiv. Ni vet allt det där man gör, utan att egentligen tänka på att man göra något. Lägger i en tvätt, plockar ur diskmaskinen, viker tvätt och lägger in i skåp. Tar ut soporna. Vattnar blommorna. Nästan lite osynliga handlingar,men om de inte blir utförda så blir det väldigt synliga. Planerna för idag är inte många, men sitter och funderar på om det blir en liten ommöblering. Vi har ett rum, som är kaos. Ett rum där dörren är stängd, och kanske jag idag skulle ta itu med det stängda rummet. Städa undan, och inte längre bara stänga och glömma. Precis som att vi ibland måste öppna dörren till våra inre stängda rum, när vi inte längre bara kan glömma. Det blir ju inte borta, och vi måste lära oss att hantera det.

Så idag kan vara en dag,

för att öppna dörrar

och vädra ut allt gammalt,

som inte ska vara där.

Som ni ser på bilden har vi riktig vinter här....hoppas inte mildvädret kommer smygande idag och förstör allt det vackra. Just nu vill jag ha 30?! grader kallt och tomtar överallt, en skog av gröna granar....jag vill ha snötyngda hus....ja ni känner kanske igen sången...mer jul, ge mig mer jul.

http://www.youtube.com/watch?v=23gu1Oxw6gA

Sköna fredagen

När allt är som mest, så hittar jag små ögonblick...där jag ser och upplever. För mitt i vardagen så är de där...ibland svåra att upptäcka eftersom det är så mycket som bullrar runt omkring. Men om du bara vänder på huvudet, ser dig om...stannar upp. Idag har jag haft sådana ögonblick, som jag vårdar, som betyder så mycket. Och allt handlar om människor... Så när jobbveckan nu är slut, så är det de ögonblicken och de stunderna som jag tar med mig in i helgen.

Något annat jag tar med mig är en liten hög med små söta mandariner...och kryper ihop i soffan...

..hur många timmar extra kan jag få

Tänk om det var möjligt att få några fler timmar, för jag tycker att så många av dygnets timmar används på jobb och resväg. Nu har jag i 3 dagar verkligen tänkt komma ifrån jobbet i riktig tid, men nej...idag var jag hemma först klockan 18.00...och när man åker hemifrån klockan 07.15 så tycker jag det blir långa dagar. Så om jag kan få önska mig något till jul, så är det några timmar till mig själv. Timmarna får gärna vara lite rosaskimrande och glittrande, men främst ro- och energigivande. Så hoppas någon får med sig min lilla önskan...

Bild hämtat från http://www.fotosearch.se/results.asp?keyword=timglas&category=&searchtype=sss

Att vara den man är

Att vara den man är, är det viktigaste man kan vara. Inte pröva att vara någon annan...men ta vara på det unika i dig själv. Det du har att bidra med, det behövs och det hade varit otroligt slöseri med allt om du inte var den du är. Samtidigt så kan jag ibland tänka att det kan vara skönt att det bara är en av mig, flera av mig hade blivit några för mycket. Så var den du är, helt unik och värdefull. Du består av alla delar...och utan alla delarna så blir det ingen helhet - då blir det inte du.

Önskelista!

Jag vet om någon som har en sådan här på sin önskelista...och om jag var rik eller så, så hade jag gärna uppfyllt önskan. Väldigt fin.....och tänk så mycket gott man kan göra.

Att ha tur

Vem kan det vara som hade en sådan tur....

Vem som är vinnaren får du veta om du klickar in dig till Ulrika

Men jag vet vem....trallala la la!!!

Tänk att ha sådan tur, visst är det vackert. En ängel att ha runt sin hals.

Snöig måndag

Inte direkt insnöad, men ack så vackert ute, när tunga snöflingor saktar dalar ned. Inne så brinner det i kaminen, och i fönstret lyser ljusstaken upp i mörkret. Njutningsfullt. Har också fått en sådan bra idé till min kära mans adventskalender...utan barn i hemmet så gäller det att ta vara på sitt eget barnasinne. Nu blir väl detta en lite mer mannskalender...(men tänk inte damer) Nej något smakfullt hade jag tänkt mig, men jag menar naturligtvis att damer är smakfulla, men kanske inte just i en kalender. Så nu hoppas jag min lilla idé faller i smaken... någon närmare beskrivning blir det inte här...måste ju hållas hemligt.

Att hitta sin form av avkoppling

Vår gran förra året....

Just nu är jag inne i en bakperiod...

och jag njuter av det konkreta med bakning.

Följer du receptet, så blir resultatet därefter.

I en värld där det mesta är svårt att förutsäga,

kan pepparkaksbakning och bullbakning ha sin fördel.

Händer och huvud kan jobba tillsammans,

tankarna fokuserar sig på en uppgift.

För att sedan inte tala om det smakfulla resultatet.

Den enda nackdelen är väl eventuell ökning av magvolymet...

Men man kan ju alltid ge bort en bullpåse lite då och då.

Att hitta sin form av avkoppling är så viktigt...

och det är du själv som bestämmer vad det är.

För mig handlar det om att göra något annat helt enkelt,

något som skiljer sig från vardagen.

Just nu har jag inne en plåt med julbiscotti, med smak av kanel och ingefära.

Kvällstankar

Tystnaden,

tydlig i sin stillhet

Jag hör den

Jag känner den

Tystnaden omsluter mig

Den skrämmer inte

Mörkret är inte mörkt

Natten smyger sakta närmare

Bakom nattens timmar

...dagen lockar...

Granen på det lilla torget

Det var ju klart att vi var tvungen att gå för att se när vår gran blev till en julgran. Alla små barn gick runt julgranen, och så väntade jultomten med en godispåse....och den godispåsen kommer väl att följas av många många fler nu i december. Här hemma blev det också lite godis, som bestod av glögg och pepparkakor...bättre kan det inte bli. I fönstren lyser nu ljusen och på bordet står adventsljusstaken och väntar på att första ljuset i morgon ska tändas.

Så tenner vi et lys i kveld,

vi tenner det for glede.

Det står og skinner for seg selv

og oss som er tilstede

Så tenner vi et lys i kveld,

vi tenner det for glede.

av Inger Hagerups

Nu börjar det...

http://www.oscarsdrammen.no/home/?page_id=20

Här åt jag en fantastisk god middag igår...Mysigt sent på eftermiddagen,

tända ljus och trevligt sällskap. Detta var det första julsällskapet.

Så detta var början.
Idag blir det julgranständning på torget,

måste ju se på vår gran.

Efter detta kommer det smaka gott

med någon liten pepparkaka och en saffransbulle.

Mindre än en månad till julafton,

och nu önskar jag ta vara på dessa stunder.

Vi hade just en liten diskution här hemma...

när ska julpynt tas fram?

Med bestämdhet sa jag helgen före julafton..

..men lite förmys kan man unna sig.

Inte för mycket...

jag minns den underbara känslan när jag var liten,

att vakna upp på julaftonen till en julpyntat hus...en magisk känsla.

Men så hade ju samtidigt de stackars föräldrarna,

fått slita hela natten,

eftersom inga av juldekorationerna skulle fram

för vi barn hade lagt oss.

Tror de vara glada för att jag alltid var kvällstrött som barn

(något som inte har ändrat sig)

På väg genom Drammen, ljusen över vattnet.

Vackert.

Det är något speciellt med vatten i en stad.

..hur känns det?

Oj oj, mitt huvud är fullt. Nu har jag varit på en ledarsamling, och har blivit fullmatad med information. Mål, prioriteringar och resultat. Till tider måste jag bara luta mig lite tillbaka, och ta mig tid att tänka...fundera. Sortera för mig själv...och inte minst hålla fokus på det som är väsentligt och viktigt. För mig kommer det alltid vara människorna...För bakom varje liten siffra, finns en människa. Något man aldrig får glömma.

Så när man är hemma efter två dagar med mycket in-put, så är det så skönt att sätta på sig myskläder och bara mysa runt. Att hitta sin plats för vila och ro, en plats där alla intryck utifrån kan få en paus och du istället kan lyssna till dig själv...undrar vad jag önskar att säga till mig själv...lyssnar jag noga i stillhet så hör jag.

...denna gran´ den har varit våran uti många herrans år...

Ni kan tänka er att det är tomt nu, när denna ståliga gran nu inte längre står på vår tomt. Den har varit otrolig fin, men nu var den så stor att den tog så mycket sol från mig och så mycket näring från gräsmattan...Så nu är den inte mer. På lördag ska den stå på torget och var iklädd ljus. Barnen ska gå runt julgranen och det ska delas ut godispåsar. Tror att det blir en bra avslutning för den ståliga granen, även om jag menar att den med all säkerhet också hade gjort sig väldigt bra på Trafalgar Square. Norge skänker varje år en gran till England, som placeras på Trafalgar Square..detta är ett tack från Norge med tanke på Englands hjälp till Norge och norska flyktingar under 2.a världskriget. http://www.nrk.no/nyheter/innenriks/3295900.html

Bara så att ni vet

Har ju i de sista inläggen verkat så otrolig effektiv...pepparkakor, bullar etc... Men just nu gör jag ingenting...och oj vad skönt det känns. Väldigt nyttigt...mest druckit kaffe och ätit pepparkakor.. I morgon tar jag några nya tag...men inte nu... Allt har sin tid...också det att inte göra något.. riktig kvalitetstid med mig själv.

I morgon kommer några och hugger ned vår stora stora gran. Den ska få sluta sina levnadsdagar på torget här i vårt lilla centrum...blir årets julgran med ljus och allt. Tänker då p den gamla sagan om granen som drömde om att bli julgran, få stå där och lysa. Sagan om Granen av H.C Andersen

Steg nummer 3

Första steget var pepparkakorna, steg nummer 2 var den lilla granen och steg nummer 3 är mina nybakade saffransbullar. Undrar så vad steg nummer 4 blir??

Säga vad man vill om bullarna, men en viss form av personlighet har de! Absolut inte lika varandra, lika unika som varje människa. Så jag tror att varje gäst kommer att hitta precis den saffransbullen som passar just han/henne.

Något nytt och kanske lite onödigt

Ibland tar önskan om lite flärd och lyx överhand. Inte precis något för vardagen, då praktiska och vattentäta skor passar så mycket bättre. Speciellt med tanke på det våta och kalla "vintervädret" vi just nu har...Men en eller annen trevlig middag blir det väl i december, och då passar kanske inte de praktiska stövlarna...!!!

Vad säger ni om dessa? Om man, som jag, är 161 cm, kan det vara lockande att kliva in i ett par sådana här skor. Nu står de i min garderob och väntar på en festlig tillställning. Men kanske jag måste övningsgå lite hemma först...lite ovant med 10 cm till.

Här har jag just gjort ett litet julklappsköp. Kostnaden blir under 200 kr, så då blir det ingen tull/moms...så blev det i allafall inte förra gången. Har själv ett svart, och detta är ett armband som hela tiden påminner om viktiga saker. Här finner du dem http://humanityforall.com/

Och min lilla gran står nu utanför dörren och väntar på att lite snö ska falla på den, så också granen kommer i lite förjulsstämning. I köket väntar en saffransdeg...får se om jag lyckas den här gången med...men jag är positiv. Det var också väldigt positivt att de svenska tjejerna vann skidstafetten i dag. Men tror inte att det går lika bra för männen.

Allt blir inte som du tänkt...

Se på människorna runt dig som glittrande prismor, som reflekterar ljus.

....men livet går vidare och innehåller så mycket annat. Idag tänker jag speciellt på de som är ensamma och de som är långt borta. Kanske de du önskar ha nära är allt för långt borta för ett besök...men jag kan lova dig att det finns någon som är närmare, som också behöver och önskar ett besök. Så om det inte blev precis som du tänkte och önskade...så tänk lite annorlunda. Annorlunda och nya tankar, nya vägar är bra. Det kommer definitivt att ge dig något. Låt inte allt stanna med tanken...men gå vidare till handling.

En tanke

Som leder till handling

En önskan - en dröm

Som ger ett löfte

Hopp och längtan

Stanna - men stoppa inte

Vidare....steg för steg

Min tanke idag är att hitta en liten liten julgran..som jag har sett så många andra ha. En gran som kan stå utanför ingången när nu advent närmar sig. Så trots förfärligt regnväder så ska jag ta på mig lite varma kläder för att hitta vår lilla gran.

Om min älskade farmor hade läst detta, så vill jag bara säga. Älskar dig! Världens bästa!

Hade inte avståndet varit nästan 60 mil, så hade jag kommit nu med detsamma på besök.

Pepparkaksdag

Här är jag, en liten pepparkaksbagare i vårt lilla kök...inte mycket plats, men så är jag inte så stor heller.

Här ser ni det fantastiska resultatet...och dessa var riktigt mumsiga. Lyxade till det hela med riktigt smör i degen, så pepparkakorna är riktiga spröda.