Innan solen går i moln och innan middagsgästerna kommer, så hinner jag med en tur ut. Tror att det är det bästa botemedlet mot min sinnesstämning. Tänker ibland att jag måste vara en helt klar besvärlig person att ha runt sig vissa dagar. Men så kan jag också vara precis tvärtom, och då är det härligt att ha mig där, eller? Det var det där med att inte bygga ett pansar runt sig, men då får man tåla de hårda tiderna, för att också få glädjestunderna.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar