Att ha tur

Vem kan det vara som hade en sådan tur....

Vem som är vinnaren får du veta om du klickar in dig till Ulrika

Men jag vet vem....trallala la la!!!

Tänk att ha sådan tur, visst är det vackert. En ängel att ha runt sin hals.

Snöig måndag

Inte direkt insnöad, men ack så vackert ute, när tunga snöflingor saktar dalar ned. Inne så brinner det i kaminen, och i fönstret lyser ljusstaken upp i mörkret. Njutningsfullt. Har också fått en sådan bra idé till min kära mans adventskalender...utan barn i hemmet så gäller det att ta vara på sitt eget barnasinne. Nu blir väl detta en lite mer mannskalender...(men tänk inte damer) Nej något smakfullt hade jag tänkt mig, men jag menar naturligtvis att damer är smakfulla, men kanske inte just i en kalender. Så nu hoppas jag min lilla idé faller i smaken... någon närmare beskrivning blir det inte här...måste ju hållas hemligt.

Att hitta sin form av avkoppling

Vår gran förra året....

Just nu är jag inne i en bakperiod...

och jag njuter av det konkreta med bakning.

Följer du receptet, så blir resultatet därefter.

I en värld där det mesta är svårt att förutsäga,

kan pepparkaksbakning och bullbakning ha sin fördel.

Händer och huvud kan jobba tillsammans,

tankarna fokuserar sig på en uppgift.

För att sedan inte tala om det smakfulla resultatet.

Den enda nackdelen är väl eventuell ökning av magvolymet...

Men man kan ju alltid ge bort en bullpåse lite då och då.

Att hitta sin form av avkoppling är så viktigt...

och det är du själv som bestämmer vad det är.

För mig handlar det om att göra något annat helt enkelt,

något som skiljer sig från vardagen.

Just nu har jag inne en plåt med julbiscotti, med smak av kanel och ingefära.

Kvällstankar

Tystnaden,

tydlig i sin stillhet

Jag hör den

Jag känner den

Tystnaden omsluter mig

Den skrämmer inte

Mörkret är inte mörkt

Natten smyger sakta närmare

Bakom nattens timmar

...dagen lockar...

Granen på det lilla torget

Det var ju klart att vi var tvungen att gå för att se när vår gran blev till en julgran. Alla små barn gick runt julgranen, och så väntade jultomten med en godispåse....och den godispåsen kommer väl att följas av många många fler nu i december. Här hemma blev det också lite godis, som bestod av glögg och pepparkakor...bättre kan det inte bli. I fönstren lyser nu ljusen och på bordet står adventsljusstaken och väntar på att första ljuset i morgon ska tändas.

Så tenner vi et lys i kveld,

vi tenner det for glede.

Det står og skinner for seg selv

og oss som er tilstede

Så tenner vi et lys i kveld,

vi tenner det for glede.

av Inger Hagerups

Nu börjar det...

http://www.oscarsdrammen.no/home/?page_id=20

Här åt jag en fantastisk god middag igår...Mysigt sent på eftermiddagen,

tända ljus och trevligt sällskap. Detta var det första julsällskapet.

Så detta var början.
Idag blir det julgranständning på torget,

måste ju se på vår gran.

Efter detta kommer det smaka gott

med någon liten pepparkaka och en saffransbulle.

Mindre än en månad till julafton,

och nu önskar jag ta vara på dessa stunder.

Vi hade just en liten diskution här hemma...

när ska julpynt tas fram?

Med bestämdhet sa jag helgen före julafton..

..men lite förmys kan man unna sig.

Inte för mycket...

jag minns den underbara känslan när jag var liten,

att vakna upp på julaftonen till en julpyntat hus...en magisk känsla.

Men så hade ju samtidigt de stackars föräldrarna,

fått slita hela natten,

eftersom inga av juldekorationerna skulle fram

för vi barn hade lagt oss.

Tror de vara glada för att jag alltid var kvällstrött som barn

(något som inte har ändrat sig)

På väg genom Drammen, ljusen över vattnet.

Vackert.

Det är något speciellt med vatten i en stad.

..hur känns det?

Oj oj, mitt huvud är fullt. Nu har jag varit på en ledarsamling, och har blivit fullmatad med information. Mål, prioriteringar och resultat. Till tider måste jag bara luta mig lite tillbaka, och ta mig tid att tänka...fundera. Sortera för mig själv...och inte minst hålla fokus på det som är väsentligt och viktigt. För mig kommer det alltid vara människorna...För bakom varje liten siffra, finns en människa. Något man aldrig får glömma.

Så när man är hemma efter två dagar med mycket in-put, så är det så skönt att sätta på sig myskläder och bara mysa runt. Att hitta sin plats för vila och ro, en plats där alla intryck utifrån kan få en paus och du istället kan lyssna till dig själv...undrar vad jag önskar att säga till mig själv...lyssnar jag noga i stillhet så hör jag.

...denna gran´ den har varit våran uti många herrans år...

Ni kan tänka er att det är tomt nu, när denna ståliga gran nu inte längre står på vår tomt. Den har varit otrolig fin, men nu var den så stor att den tog så mycket sol från mig och så mycket näring från gräsmattan...Så nu är den inte mer. På lördag ska den stå på torget och var iklädd ljus. Barnen ska gå runt julgranen och det ska delas ut godispåsar. Tror att det blir en bra avslutning för den ståliga granen, även om jag menar att den med all säkerhet också hade gjort sig väldigt bra på Trafalgar Square. Norge skänker varje år en gran till England, som placeras på Trafalgar Square..detta är ett tack från Norge med tanke på Englands hjälp till Norge och norska flyktingar under 2.a världskriget. http://www.nrk.no/nyheter/innenriks/3295900.html

Bara så att ni vet

Har ju i de sista inläggen verkat så otrolig effektiv...pepparkakor, bullar etc... Men just nu gör jag ingenting...och oj vad skönt det känns. Väldigt nyttigt...mest druckit kaffe och ätit pepparkakor.. I morgon tar jag några nya tag...men inte nu... Allt har sin tid...också det att inte göra något.. riktig kvalitetstid med mig själv.

I morgon kommer några och hugger ned vår stora stora gran. Den ska få sluta sina levnadsdagar på torget här i vårt lilla centrum...blir årets julgran med ljus och allt. Tänker då p den gamla sagan om granen som drömde om att bli julgran, få stå där och lysa. Sagan om Granen av H.C Andersen

Steg nummer 3

Första steget var pepparkakorna, steg nummer 2 var den lilla granen och steg nummer 3 är mina nybakade saffransbullar. Undrar så vad steg nummer 4 blir??

Säga vad man vill om bullarna, men en viss form av personlighet har de! Absolut inte lika varandra, lika unika som varje människa. Så jag tror att varje gäst kommer att hitta precis den saffransbullen som passar just han/henne.

Något nytt och kanske lite onödigt

Ibland tar önskan om lite flärd och lyx överhand. Inte precis något för vardagen, då praktiska och vattentäta skor passar så mycket bättre. Speciellt med tanke på det våta och kalla "vintervädret" vi just nu har...Men en eller annen trevlig middag blir det väl i december, och då passar kanske inte de praktiska stövlarna...!!!

Vad säger ni om dessa? Om man, som jag, är 161 cm, kan det vara lockande att kliva in i ett par sådana här skor. Nu står de i min garderob och väntar på en festlig tillställning. Men kanske jag måste övningsgå lite hemma först...lite ovant med 10 cm till.

Här har jag just gjort ett litet julklappsköp. Kostnaden blir under 200 kr, så då blir det ingen tull/moms...så blev det i allafall inte förra gången. Har själv ett svart, och detta är ett armband som hela tiden påminner om viktiga saker. Här finner du dem http://humanityforall.com/

Och min lilla gran står nu utanför dörren och väntar på att lite snö ska falla på den, så också granen kommer i lite förjulsstämning. I köket väntar en saffransdeg...får se om jag lyckas den här gången med...men jag är positiv. Det var också väldigt positivt att de svenska tjejerna vann skidstafetten i dag. Men tror inte att det går lika bra för männen.

Allt blir inte som du tänkt...

Se på människorna runt dig som glittrande prismor, som reflekterar ljus.

....men livet går vidare och innehåller så mycket annat. Idag tänker jag speciellt på de som är ensamma och de som är långt borta. Kanske de du önskar ha nära är allt för långt borta för ett besök...men jag kan lova dig att det finns någon som är närmare, som också behöver och önskar ett besök. Så om det inte blev precis som du tänkte och önskade...så tänk lite annorlunda. Annorlunda och nya tankar, nya vägar är bra. Det kommer definitivt att ge dig något. Låt inte allt stanna med tanken...men gå vidare till handling.

En tanke

Som leder till handling

En önskan - en dröm

Som ger ett löfte

Hopp och längtan

Stanna - men stoppa inte

Vidare....steg för steg

Min tanke idag är att hitta en liten liten julgran..som jag har sett så många andra ha. En gran som kan stå utanför ingången när nu advent närmar sig. Så trots förfärligt regnväder så ska jag ta på mig lite varma kläder för att hitta vår lilla gran.

Om min älskade farmor hade läst detta, så vill jag bara säga. Älskar dig! Världens bästa!

Hade inte avståndet varit nästan 60 mil, så hade jag kommit nu med detsamma på besök.

Pepparkaksdag

Här är jag, en liten pepparkaksbagare i vårt lilla kök...inte mycket plats, men så är jag inte så stor heller.

Här ser ni det fantastiska resultatet...och dessa var riktigt mumsiga. Lyxade till det hela med riktigt smör i degen, så pepparkakorna är riktiga spröda.

Vacker dag och vackra tankar

Idag kom dagen, den vackra dagen. Solen skiner och det är första gången på många, många dagar/veckor. Så idag är en vacker dag...och en dag för vackra tankar. Har en liten vacker bok, som lockar till att skriva ned goa, sköna tankar.....en samling av tankar och upplevelser som sedan kan plockas fram till gråa dagar...när man behöver uppmuntan. Eftersom solen skiner blir det först en tur ut, och så blir det pepparkakor i eftermiddag när mörkret har lagt sig. Ha en strålande dag alla vackra människor. Och kom ihåg du är vacker och underbar...precis rätt.

Så fel

Ibland kan man känna sig så fel...och det säger kanske mer om oss själva än om andra. I torsdags eftermiddag gick jag uppför huvudgatan i ett regntungt Oslo. Lite trött efter en lång kursdag. Paraplyet var inte av bästa kvalitet, och gick snabbt sönder. Jag blev blöt...och såg mig själv i skyltfönstert..mörk och blöt, lite dyster. Då kom jag plötsligt förbi en affär som sålde det kaffet som jag behöver till min espressomaskin...som var slut, så jag tänkte att nu får jag passa på att handla. Så in i affären...möttes av en klinisk ren vit affär, med butiksbiträden som var välsminkade och iklädda smarta kläder. När väl mitt inköp var gjort så fick jag frågan om jag inte ville smaka på någon av kaffesorterna..Jo tack! Så där fick jag nu krypa upp en hög barstol, i klädd min våta kappa, blött hår och med ett trasigt paraply i handen. Måste säga att jag kände mig fel...vill ju så gärna smälta in i den urbana och trendig miljön, med kände mig bara så fel... som den lilla stackars kusinen från landet. (men som sagt var, kanske det säger mer om mig än om andra...)

Men nu känner jag mig mer rätt. Hemma och pepparkaksdegen är färdig för morgondagen. Allt är varmt och gott...

Men en annan gång så ska jag, iklädd en elegant kappa och högklackade skor, stiga in i den lyxiga affären och världsvant slå mig ned med en smakfull espresso i min hand. Jag kan riktigt se det framför mig......

Intensivt

Jag känner att jag lever, och några dagar mer än andra.

Tar det hela som ett gott tecken,

trots att tankarna är lite småstressade.

Kurs nu i två dagar i Oslo,

en sak är säker,

man blir aldrig färdiglärd..bra tycker jag,

det finns ju så mycket spännande att lära.

Nu ska jag inte göra något på några timmar...

och det kan ju också vara en konst, något att lära sig.

(och till helgen blir det pepparkaksbakning...och jag glädjer mig som ett litet barn....)

Visa vägen

Nu är det mörkt på morgonen, sitter där i bilen i ösregn och mörkret är totalt. Ljusen från bilen visar vägen, och ögonen får verkligen koncentrera sig. Så plötsligt kommer jag mitt upp i ett vägarbete, och då blir jag förvirrad. Alla dessa skyltar med reflexer som ska visa mig vägen, men som i sin stora mängd klarar att förvirra mig och jag tappar sikten och vet nästan inte var jag ska köra. Vet ju att skyltarna är tänkt att vara en hjälp för mig, men när de nu är så många så blir det tvärtom. Precis som med goda råd. Vi får ofta goda råd av vänner, de vill oss så väl..vill hjälpa oss....Men så har du helt plötsligt fått så många råd, att du mister kontrollen och inte längre själv vet vilken väg du ska gå. Så tappa inte fokus på din väg, låt inte dig överstyras av skyltarna och råden, så du inte längre vet åt vilken håll du ska.

...nu ska jag ha en skön kväll, koppla bort jobbtankar och låta mysiga tankar ta plats i mig.

Spinning around

Om jag ska välja träningsform så blir det nog spinning (så känns det just nu) Härligt att i grupp, ge allt och lite till. Är sedan inte speciellt presentabel på flera timmar....tänk att man kan bli så röd. Men oj så kul!!

På vägen hem började jag fundera...tänk om livet var lite som en spinningtimma. Du har fått tilldelat bra möjligheter som passar just dig. (en rätt inställd spinningcykel) och så har du många människor runt dig som stöder dig och uppmuntrar dig. (alla andra och instruktören) Du kan börja lite försiktigt (uppvärmning) När du bli varm i kläderna kan du börja ta i. Sakta men säkert så kan du mer och mer (ökar motståndet) När det känns tungt och jobbigt så finns det någon där som uppmuntrar dig, som får dig att klara av mer än du tror. (spinninginstruktör) När du klarar av något så blir du lycklig, det riktigt känns i kroppen (när du når din maxpuls) När det känns lite tungt, så kan du sakta ner lite, anpassa det du ska göra efter de krafter du har (skruva ned motståndet)

Så är väl dagarna mer eller mindre, några dagar så klarar jag allt trots hårt motstånd och andra dagar måste jag bara låta tankarna vandra och benen gå sakta runt.

Gråväder - sköna tankar

Några dagar är grå

Varm och skön i soffan

Mitt i boken..spännande

Gott i skålen

Regn mot rutan

Tankar - Ro

Inte många planer...vara

Planlöst och närvarande

Även de gråa dagarna har soliga ögonblick

Mysig lördag!

Några lördagar blir bara så bra...riktigt mysig

Idag har varit en sådan lördag.

Tur ut med goaste vännen

Vi besökte en söt affär, kombinerad

blomsteraffär, cafe och allt vad du vill ha affär.

Se och njut.

Hittade några små julklappar...mycket fint Cafeet var så mysigt...charmigt

Ljus överallt


Silver, glas och gröna växter..
Enkelt att få med sig allt för mycket hem
Köpte en fin adventsljusstake till matsalsbordet


Här blir det snart en god kopp kaffe..
Är inte interiöret helt fantastiskt.
Platsen heter Kamille Blomster och ligger i Mjøndalen.


Och när ögonen hade fått sitt,
så smakade det otroligt gott med mat,
rågbröd med brieost.

När besöket här var över, blev det en tur till ett lite mindre charmerande köpsentrum

men där blev det en varm vinterjacka, som ska tåla vind och regn/snö

Så nu är jag klar för den norska vintern.

På spisen här kokar nu ett expriment....jag lagar grönsakssoppa...

Jag gillar henne

Tänk er, 16 år... Vilken utstrålning.

Tove "I wish I was a punkrocker..." Klick och lyssna, om du inte hörde henne igår på Idol.

Jag hoppas vi alla kan känna att det inte är för sent, även om det kanske ibland känns som vi har blivit födda in i en värld som inte bryr sig...men du kan.. Så med lite blommor i ditt hår..så ut och bry dig om...Ta vara på...

Hemma

Att köra hem

Vinterväg

Ljus från andra bilar

Styra försiktigt...passa hastigheten

Hemåt

Fredagskväll...

Alla stressar

Helgen väntar...jag vill hem

Att komma hem, att vara hemma

Ljuset inne lockar

Värmen

Jag är hemma

Fredagskväll

Visst är det skönt....fredagskväll. En härlig känsla,

och trots ännu en intensiv vecka, så är jag faktiskt inte så trött.

Fylld med lust och energi.

Favoriter på bordet.

Vin och oliver.

Vinet är köpt för den vackra flaskan..

så jag hoppas att innehållet svarar till utsidan.

För det är ju insidan som ska räknas,

både när det gäller vin och människor.

Att finna njutningsögonblick -

en konst som alla kan lära sig.

Njutningskonstnärer.

Du har inte frågat

Bild från http://www.svenskabio.se

Är du nyfiken? Ibland har vi kanske fått höra att det inte är riktigt fint att vara nyfiken, att man inte ska bry sig, eller lägga sig i. Men är det riktigt? Tror inte det, klart att vi ska vara nyfikna, nyfikna på ett bra sätt. Lite undrande, frågande....Jag vill veta mer, vem är du och vad menar du? Fick idag höra att en person spelade gitarr, något som var så överraskande. Jag frågade naturligtvis; "varför har du inte sagt det?" Han svarade; "du har inte frågat". Tänk så mycket vi går miste om när vi inte frågar. Massor av kunskap blir bara liggandes där, mellan oss och kommer inte till nytta. Att fråga, är att lära, att vilja veta mer. Men all kunskap måste användas med varsamhet...du håller något i din hand. Kunskap ska delas, kunskap som vi håller oss för oss själva blir en form av makt. Jag vet, men inte du. Så kunskapdelning är viktig. Att vara nyfiken är bra. Men alla frågor måste ställas med en äkthet, inte för att göra illa.


Så jag vill vara nyfiken, precis som Nicke Nyfiken...

Så fråga på...här finns så mycket att lära

Ett litet tips

En härlig tjej i min närhet är ny i bloggvärlden. Titta gärna in till henne. Min lille verden

Tack Tack Tack

Välkommen in!

Kan jag vara annat än gästfri!

Kan jag vara annat än tacksam,

vilka underbara människor ni är,

vilka ord från er alla till mig.

Glad och gladare blir jag.

Ni alla som jag aldrig träffat,

men som ändå träffar mig så väl

med uppmuntrande ord...

TACK!

Jag tror att de vi säger och de vi gör, ofta betyder så mycket mer än det vi tror.

Kanske allra mest sättet vi säger det på

och sättet vi gör det på.

Säg det med ett leende, en strof från någon sång.

Säg det med hjärtat, och se människan i ögonen.

Du kommer upptäcka likheter med dig själv,

men också fantastiska olikheter.

Du har något att ge och du har något att ta emot.

Också när det är tungt, och när du måste ta upp något som kan upplevas kritik,

säg det med ditt hjärta och se människan där.

Allt är inte rosenrött, och allt är inte enkelt.

Samtidigt får du inte göra det svårare,

genom att glömma att se...

Dags för nya tankar

Visst bli man ibland vansinnigt irriterad över sig själv. Om jag ska plocka fram en egenskap hos mig som jag skulle vilja byta bort, så är det min egenskap "jag oroar mig för att inte få det till, och tänk om det inte blir bra, tänk om de andra inte förstår, tänk om...." Så där sitter jag och använder så mycket tid på att oroa mig....Tid som jag så innerligt hade önskat att använda till något annat. Så var det denna gången också...Skulle ha ett inlägg på 20 minuter...och egentligen under ett tema som jag kan och också är väldigt engagerad i...men ändå oro, nervositet...Och så står jag där, och de lyssnar och jag får så mycket positiv respons. Varför oroar jag mig??? Nej, Marie sluta med detta nu! Med en gång, använd din tid till något annat.

...och så till något annat. Idag fick jag en ny komplimang.. "Marie, du är så lugn!" Första gången i mitt liv..lugn jag? Undrar vad de andra ser, trodde aldrig jag utstrålade ett lugn. (se det jag skrev här ovanför) Men man lär sig alltid något nytt om sig själv i mötet med andra.

Har nu varit på en konferanse i 2 dagar, en jubileumskonferans. (min fagforening/mitt fackförbund firade 50 år) Många goda talare, och väldigt trevligt. Den som gjorde störst intryck på mig var Visanthie Sewpaul från Syd Afrika som talade under temat "Global Poverty: How does it concern us? Global poverty affects all countries." Hon sa bland annat att det är viktigare med "fair trade" än "free trade".

Och de vackra blommorna jag fick med mig hem, var just "fair trade" blommor. Otroligt vackra.

Att finna fram

Inte om att finna fram i livet,

men att finna fram bland det man har.

Hittade idag en liten undangömd skatt.

En byrå köpt i Italien,

någon gång på 50-talet kan jag tänka mig.

Present till min mamma från hennes fastrar

Nu i min ägo...lite små skavanker

Men precis som med livet..

Det ska ju synas att man levt och lever.

Min Far

I dag är fars dag.

En dag då alla pappor ska uppmärksammas

Några är gamla och några unga

Några har vi med oss, och andra är inte här längre

Några när och några långt borta

Ett besök och en kaffekopp till de som är nära

Ett kort eller ett telefonsamtal till de som är långt borta

Men vad det än är, så är tanken där.

När jag var liten beskrev jag min pappa så här:

Han är stor, stark, stilig och modig.

(hade kanske fått lite hjälp av en viss person)

Men ännu idag är det så sant.

Stor i vuxen ålder betyder mer än längd,

men att kunna tänka stort

Stark, inte bara fysisk, men mentalt,

att våga stå för det han tänker.

Stilig, naturligtvis är han det,

morgongymnastik varje dag.

Modig, att vara sig själv och att säga ifrån.

Så idag en stor kram till min pappa.

Det bästa av allt är att han älskar min mamma

2 stycken

Denna awarden fick jag från Tekla Maräng, men awarden följde också en utmaning. Berätta 7 saker om dig själv...

Någon dag senare så kom denna awarden från Ulrika Gabriel Inspiratör, med samma utmaning, berätta 7 saker om dig själv....

Så när två så trevliga kvinnor, men bloggar som ger inspiration och glädje i vardagen, så kan jag väl inte göra annat än att skriva ned dessa 7 saker.

1. Jag är morgonpigg, och menar att ordspråket "Morgonstund har guld i mun" är väldigt passande


2. Jag oroar mig för allt, för mycket


3. Jag pratar ofta och mycket...


4. Är socionom och har aldrig ångrat att jag tog den utbildningen


5. Tränar intensivt, när jag väl är igång. Är lite on eller off när det gäller mycket i livet


6. Bokälskare sedan lång tid tillbaka. Att jag älskade att läsa som liten, hjälpte mig mycket med min stavning. (hade en fröken som sa att jag hade lätt för att stava fel)


7. Ställer höga krav till mig själv...och övar ständigt på att slappna av mer

Att skriva något om sig själv, gör att måste tänka...på hur man vill presentera sig själv, och vilka delar av mig är specielt framträdande...Detta var 7 saker, men eftersom vi människor har så många egenskaper, så är väl temat oändligt.

Vem ska jag nu sända denna vidare till... Jag väljer att sända den till Jessica, som jag inte känner i verkliga livet, så det hade varit spännande att få veta lite mer.

Annars vill jag sända den till alla flotta kvinnor (för det ser ut att vara flest kvinnor som läser här) Det är Lisa, Jenny, Anna, Maly, Annelie, Ninnie, Åsa, Babsan och många många fler. Hade just nu väldiga problem med att länka till de olika bloggarna, men alla finns under "min bloggvandring" Genom att läsa det ni skriver, så lär jag känna en del av er...och jag tror som jag tidigare har sagt att varje möte är viktigt och i varje möte lär vi oss något om oss själva och om andra. Det är inte alla vi kan möta rent fysiskt, men också möten i det skrivna ordet är värdefullt. Ta vara på det.

Konstraster

Vackert och vitt. Dagen har börjat bra, fick först äntligen skrivit färdigt mitt inlägg till ett seminar på tisdag...har väntat lite för länge med det, lär mig aldrig. Hade redan mycket klart sedan mitt förra inlägg i slutet av augusti, men var tvungen att kontrollera och göra några småjusteringar. När detta var färdigt packade jag väskan, för en spinning timme. Det med att träna i grupp, gör att jag klarar lite mer än vad jag annars hade gjort. Gemenskap ger kraft, man blir extra peppad. På vägen hem köpte jag en fin lykta med texten "Home sweet home". Önskar att alla skulle få känna det så, men jag vet att det är många många i detta rika land som inte har det. Kanske är det också just så att när rikdom och överflöd finns överallt, så märks utanförskap och fattigdom så mycket mer. Vi lever i en absurd värld, där rikedomen hos några är så ofantlig, och där fattigdomen är lika ofantlig fast tvärtom. Jag har ju bara haft en sådan tur att jag blivit född just här...och därför tillhör jag de som har istället för de som inte har. Vilket ansvar ger det mig? Och en ännu viktigare fråga, tar jag det ansvaret. Ju mer jag tänker på det och samtidigt ser mig runt i mitt hem, desto mindre stolt blir jag. Här sitter jag mitt i mitt överflöd....

Måste bara visa något av det vi också har, ren och vit snö. Inte just utanför vårt fönster, men i Veggli, där vi har vår hytta. Fick denna bilden tidigt på morgonen...."Se det snöar, se det snöar...det var väl roligt hurra, nu blir det vinter, nu blir det vinter......"

Efter en långa vecka...

Kvällstankar...

Vill aldrig sluta tänka, aldrig sluta känna

Även om det är tungt...och jag ibland är jag så trött

Men så kommer glöden och inspirationen

Och då blir så spännande...men vi behöver varandra.

Vi behöver vara en del av en gemenskap

Inte ensam, men tillsammans

Jag vill att du lyssnar

Jag vill att du ser mig

Här och nu

När du ser mig, så ser jag dig

Vi möts i mötet

Byter tankar...delar

När vi delar blir vi större

Så jag vill se dig

Jag vill möta dig

Där du är

Kall blir varm

När det börjar att bli kallt ute, så är det skönt att kunna erbjuda frusna gäster ett par tofflor för de små eller stora fötterna. Hittade denna....kanske inte bästa kvalitet, men 5 par tofflor för en liten summa pengar, var ju inte så dåligt. Bor i ett gammalt hus och golven är kalla, men huset har charm. Med våra små utbyggningar hit och dit, så finns det inget hus som är detta likt... precis som oss människor, helt unikt.

Nu är det skönt att krypa ihop hemma efter en jobbdag, som avslutades med ett besök till kommunens simhall. Nu blir det en kopp kaffe, och en liten bit mörk choklad...ska ju vara så bra eller hur?

Att vara lik...och att vara sig själv

Ibland får vi höra att vi har förändrat oss, att vi inte är lik oss själva. "Det där var inte likt dig, du är inte lik dig själv" Vad betyder det egentligen? Inte vara lik sig själv? När vi hör detta uppfattar vi det nog ofta som lite kritik, eller att den som uttalar sig inte riktig är helt tillfreds med sättet vi är på, eller det vi gör. Men kanske vi själva skulle ta det som ett kompliment. Att vi har vågat visa andra sidor av oss, som andra kanske inte sett så ofta. Att vi förändrar oss, att vi vågar att gå vidare, att pröva något nytt. Samtidigt så är det fortfarande mig, jag är lik mig men jag vågar visa nya sidor och prova nya saker. Allt är ju i rörelse.. Så idag tackade jag ja...så nu blir det en ny tjänst, men det är med blandade känslor, för jag vet vad det innebär (tror jag)....men jag ska våga, även om jag definitivt var tvungen att tänka lite.

Myran

Liten?

Jag?

Långtifrån.

Jag är precis tillräckligt stor.

Fyller mig själv helt

på längden och på tvären

från överst till nederst.

Är du större än dig själv kanske?

av Inger Hagerup

Glad flera gånger

En dag med många glada ögonblick.

Ögonblicken var kanske just ögonblick.

Konsten är att se de små framstegen.

Det gör att man har så mycket att glädjas över.

Möten med människor varje dag,

människor som är på väg mot sitt mål.

Vägen är inte alltid så lätt

många backar och svängar....

Men att vara på väg.

Är så glad i jobben min...(även om några stunder kan vara tunga, men då är det mest min frustration över byråkrati och system som gör dagen tung)

Kom att tänka på sången av Björn Eidsvåg, lyssna. Att få gå bredvid, att vara där för någon. Det handlar inte om att ta över men om att vara med.

Utanför nu så regnar det, och jag tror inte att jag sett så mycket sol idag...men det har som sagt ändå varit en solrik dag. Tro nu inte att jag är en sådana när överentusiastisk människa som är som Pollyanna i de gamla böckerna som leker "vara glad leken"...nej då, här leker jag inte. Men att se de små ögonblicken gör att livet känns mer, och som gör att man också har en liten buffert när de tunga stunderna kommer. För klarar jag inte av att se det lilla, så blir jag så fattig..

Visst får man vara stolt

Idag berättade jag på jobbet med verklig stolthet i rösten att jag bakat kanelbullar i helgen. Visst är det så, att vi blir extra stolta när vi gör något som vi i vanliga fall inte gör, och specielt när det blir bra. Bullar har jag nog aldrig bakat (är det verkligen tillåtet att säga det om man är en kvinna på 41 år???) Men nu gick det så bra, och det smakade alldeles utmärkt. Så ja, jag är stolt och det får man vara..Även när det gäller så banala saker som kanelbullar....Nej, tar tillbaka det. Det är inget banalt med kanelbullar, nybakade varma bullar med ett glas kall mjölk eller en kopp kaffe, det är livskvalitet. Njutningsögonblick ......inte banalt.
Så till något annat...Idag blev förvirrad och konfunderad. För nästan exakt ett år sedan sökte jag en tjänst, och den fick jag inte...Kan väl nu så här långt efteråt säga att jag blev mycket besviken... Men så har året gått och det mesta kan man ju lägga bakom sig och så tar man nya tag. Finner hela nya tiden nya utmaningar och en spänning i det arbetet jag har.... Men så idag....så fick jag erbjudande om den tjänsten som jag för ett år sedan inte fick... Vad gör jag nu? Är jag lika intresserad? Något jag verkligen är stolt över var att jag sa: "Jag måste tänka på saken..." Jag är ju så ofta en extrem ja-människa, men nu känner jag att jag måste tänka...Vill jag detta? Vad med allt det jag gör idag? Så nu tänker jag, tänker väldigt....

Trekk deg tilbake fra larmen.

Trekk deg tilbake

til de fredfulle markene,

over dem strekker

den uendelige himmelen seg,

og der, mellom oss og stjernene,

finnes stillheten;

og mens vi er der i stillheten,

la oss lytte til vår indre stemme

av Jerome K Jerome

Här och nu

Varje stund och varje ögonblick

Livet är här nu

Minns det som varit med ett leende

Tänk på det som kommer med framtidstro

Men lev här och nu

Känn livet i varje del av din kropp

Var inte rädd för tårar

Var glad att du känner

Du är en hel och levande människa

Ibland är det rädslan som styr oss, som gör att vi inte vågar, att vi stänger inne oss. Stänger våra hjärtan, och är rädda för att ta imot nya intryck och nya människor. Men jag vill vara modig, jag vill öppna mitt hem och mitt hjärta för de jag möter...En helg som denna ska kanske helt specielt ge oss tid att tänka på de vi har runt oss, samtidigt som vi minns de som inte längre är här. Allt lika verkligt, och alla en del av oss.