Visst får man vara stolt

Idag berättade jag på jobbet med verklig stolthet i rösten att jag bakat kanelbullar i helgen. Visst är det så, att vi blir extra stolta när vi gör något som vi i vanliga fall inte gör, och specielt när det blir bra. Bullar har jag nog aldrig bakat (är det verkligen tillåtet att säga det om man är en kvinna på 41 år???) Men nu gick det så bra, och det smakade alldeles utmärkt. Så ja, jag är stolt och det får man vara..Även när det gäller så banala saker som kanelbullar....Nej, tar tillbaka det. Det är inget banalt med kanelbullar, nybakade varma bullar med ett glas kall mjölk eller en kopp kaffe, det är livskvalitet. Njutningsögonblick ......inte banalt.
Så till något annat...Idag blev förvirrad och konfunderad. För nästan exakt ett år sedan sökte jag en tjänst, och den fick jag inte...Kan väl nu så här långt efteråt säga att jag blev mycket besviken... Men så har året gått och det mesta kan man ju lägga bakom sig och så tar man nya tag. Finner hela nya tiden nya utmaningar och en spänning i det arbetet jag har.... Men så idag....så fick jag erbjudande om den tjänsten som jag för ett år sedan inte fick... Vad gör jag nu? Är jag lika intresserad? Något jag verkligen är stolt över var att jag sa: "Jag måste tänka på saken..." Jag är ju så ofta en extrem ja-människa, men nu känner jag att jag måste tänka...Vill jag detta? Vad med allt det jag gör idag? Så nu tänker jag, tänker väldigt....

Trekk deg tilbake fra larmen.

Trekk deg tilbake

til de fredfulle markene,

over dem strekker

den uendelige himmelen seg,

og der, mellom oss og stjernene,

finnes stillheten;

og mens vi er der i stillheten,

la oss lytte til vår indre stemme

av Jerome K Jerome