Solen skiner ute och en solstråle letade sig in i rummet. Lite hoppfullt, och värmande. Jag och mamma pratade nyss om det här med strapatser - och vad som imponerar. I somras gick vi en tur tillsammans, 9 timmar lång, genom skog och bäckar. Trötta och väldigt nöjda, imponerad av oss själva. Men idag så är jag ännu mer imponerad av min mamma - hennes styrka. Detta slår alla som bestiger höga berg eller simmar över djupa sjöar. 
2 kommentarer:
vad härligt att se eva i full verksamhet. bilden är precis sådan vi ser henne framför mig, full av liv,entusiasm,klurighet,envishet inför uppdraget och skärpt till 1000.det är inte många som slår det skärpet.hon behövs.
armen ska inte opereras utan så småningom tränas upp.kramar till er alla. mvh lars och margit
Kjære Marie! Nå har jeg vært inne på din mammas blogg. Der leste jeg om hennes sykdom og behandling. Så synd på henne og dere. Ingen i familien har det godt når ens nermeste blir syk. Har skrevet litt til henne og. Håper det går bra! Hilsen Margit i Nord Norge.
Legg inn en kommentar