onsdag 28. januar 2009

Känslor som far upp och ned

Idag när jag kom besök till mamma fick jag höra att hon ramlat i natt, och varit tvungen att sy några stygn i huvudet. Känslan: rädd och ledsen, men så kom den i uttryck i ilska. Varför var det ingen som passade på henne? Allt gick bra, men man blir så förtvivlad och vill helst bara vara där hela hela tiden. Så nu sitter är jag här och håller min mamma i handen. Det är det jag kan göra. Allt kommer att bli bra - allt kommer att bli bra. (och personalen är så bra, och det är inte allt man kan styra och kontrollera hela tiden - de forstår min oro)

Låt mamma vila i dina armar......ge henne ro och kraft.

3 kommentarer:

Vibeke sa...

Kjære Marie

Forstår at du ble både redd, lei deg og sint!!Vet hvor hardt og vanskelig det er når en av sine foreldre er syke.....

Ber for dere begge!

Varm klem fra Vibeke

PS:Nydelig tavle i innlegget under her, den var vakker....

Maya sa...

Jag hade också blivit rädd. Stackars Eva!! Jag tänker så mycket på henne och vad hon drabbats av, på hur det påverkar hela familjen och vilken oro man har inom sig som anhörig. Kram till Er alla!

Vita hjärtan sa...

Förstår att du blev rädd.....tur att det inte blev värre. Eftersom jag legat några gånger på sjukhus vet jag att man som patient vill klara sig så mycket som möjligt själv.....det känns alltid bättre......men det går ju tyvärr inte alltid bra :-(

Kram Annemari