Kanske kan det bli några presenter....

Förtjusande små tändsticksaskar och en vacker kalender

En tavla med Fader Vår.

Små flaskor till något gott doftande.

Stora silvriga droppar. Något att ha i den stora stora granen.

Jag bor inte i någon stor stad, men här finns ändå allt du behöver. Efter min lilla skogspromenad besökte jag vår lilla affär med alla dessa ljuvliga ting. Inget man behöver, men något som kan muntra upp. Samlar på mig små julklappstips. Fastnade specielt för den vackra kalendern.

Upptäckte att detta var mitt blogginlägg nummer 900....blir nästan imponerad av mig själv, här har jag varit uthållande. Trodde väl aldrig det när jag skrev mitt första inlägg i april 2008.

Lördagspromenad

Att bli uppmärksammad

Denna sköna award fick jag av Åsa,

med den sköna bloggen Ett ögonblick av mitt liv. Titta in hos henne

Med denna awarden följde en liten uppgift...skriv ned 10 saker om dig själv.

Så tidigt på morgonen fick jag nu sätt igång med lite tankearbete.

• Jag har ett stort kontrollbehov. Har behov av at veta vad som sker. Till tider ganska jobbigt, eftersom jag samtidig är.....

• Impulsiv och intensiv. Vill så mycket och glömmer ibland att ta det lite lugnt.......

• samtidigt så älskar jag att krypa upp i min sköna stol och läsa, allt, men just nu väldigt många deckare. Vet inte hur många mord jag har varit med om att lösa!

• Jag är inte mörkrädd, men jag föredrar ljusa sommarnätter och sommar kvällar framför höstens mörker och kyla..

• Jag jobbar nog för mycket...det blir lätt så när man har svårt att inte bli engagerad..

• Hemma gör jag allt husarbete fort, och så skramlar och låter det väldigt mycket. Svårt att göra något stilla och försiktigt.

• Jag älskar min familj..men avstånd gör att man inte träffas så ofta.....

• eftersom jag flyttade till Norge 1998, men kommer alltid vara svensk...

• Min största sorg i livet är att jag inte har barn.

• Jag är nästan alltid glad...sol ute och sol inne.

Listan skulle väl kunna göras hur lång som helst....men nu vet ni lite mer.

Då vill jag sända vidare denna till... Maya och till Annemari.

Två härliga tjejer som jag följt länge, men som det alltid är lika trevligt att titta in till. Maya en är en ny bekantskap genom bloggvärlden och Annemari är en barndomsvän som jag inte hade träffat på 15 år, men som jag nu mötte genom bloggen och så i verkligheten nu i september.

Så är det, livet består av många underbara vänner och bekantskaper. Jag blir lika lycklig och glad varje gång jag möter en ny människa, och i alla möten så sker det något. Du lär dig något nytt om dig själv, och så kan du vara med att bidra med något till de andra.

Så låt denna lördagen bli en dag för möten.

Att balansera

Har varit på kurs i två dag i storstaden Oslo. En övning under kursdag nummer två gav mig något att tänka på. Vi gjorde alla var sitt tidshjul... hur använder du din tid och din energi. Jag började då tänka på mitt arbete, som tar 35% av mitt dygns timmar - låter inte så farligt. Jag har ju då 65% till allt annat. Men om jag tänker på hur mycket energi mitt arbete tar på ett dygn, då blir siffran en helt annan...här lutar det mer mot 70%. Det ger mig något att tänka på, ska jobbet som tar 35% av min tid, få ta 70% av min energi. Vad blir då över? Här måste jag ta mig en liten funderare, hur ska jag klara av att få en mer jämn fördelning av min energi. Samtidig så måste jag också tänka på vad som ger mig energi, och jag måste ju säga att mitt arbete också många många gånger är det som ger mig energi, lust att fortsätta, inspiration. Så allt detta visar ju att det är en balansgång, och att balansera kan vara svårt. Ska man bli bra på att balansera, då måste man hålla blicken riktad framåt, inte bakåt eller nedåt. Så upp med blicken, så kanske jag kan klara av att balansera riktigt och hitta en riktig bra balans i mitt liv.

En känsla

Tänk så många känslor som passerar genom mig själv under en dag. Det är känslan av glädje när jag lyckas, det är känslor av sorg när jag upplever att någon har det svårt, det är känsla av ilska när orättvisan visar sig, det är känsla av hopplöshet när jag inte får till något, det är känsla av optimism när jag ser framsteg, det är känsla av tacksamhet, när jag ser alla vänner...och det är känslan av lycka, när jag vet att jag är älskad...för att jag är den jag är.

Alla dessa känslor, allt..gör att man känner att man lever. Jag vill leva helt och fullt, inte halvt och delt.

Naturligt vackert

Övning ger färdighet

Har aldrig tidigare gjort ett bildspel, och detta blev bara ett litet försök för att se om jag klarade av det. Ska pröva mer en annan dag, och då lägga ned lite mer arbete. Har ju som jag tidigare sagt inte alltid ett stort tålamod.....men detta var ju inte så svårt..och inte gick det så långsamt heller - även om det tar längre tid att lasta ned än en vanlig bild.

Höstkänsla

När jag kom hem idag, så hittade jag denna underbara award från söta Lisa, alltid kul att bli uppmärksammad. Lisa önskade vara damen i rött, och då väljer jag damen i den rosa hatten. En underbar bild, härliga kvinnor med stora hattar. Jag önskar nu att sända denna vidare till alla härliga damer, i alla åldrar, alla storlekar och alla nationaliteter. Det finns så många underbara härliga kvinnor, så bidrar med så mycket gott i vardagen, för familjen, vänner, grannen, arbetskollegor, okända och kända. Fortsätt med det. Jag önskar inte att välja ut någon, med den är till er alla, för att ni med är era söta och uppmuntrande kommentarer bidrar till att göra min dag ännu mer glädjerik.


Väl hemma från jobb idag, så var det så skönt med en stilla promenad medans mörkret kom allt närmare. I det mörka fanns inget hotfullt, bara en härlig stillhet och närhet. När du går där i mörkret hand i hand med han du är glad i, så känns det i hela kroppen. Allt det stressiga och hektiska från dagen försvinner, och du får tid att komma i fatt dig själv. Hemma så brann det i kaminen, och ljusen blev snabbt tända på bordet. Jag känner att jag är hemma, verkligen hemma.

Enkelt

Är absolut inte den stora kocken, och när det kommer till vardagsmat så blir det ofta så tråkigt... Det med att planera i förväg vilken middag det skal bli har jag nästan aldrig fått till. Middagen idag blev en barndomsmiddag...en enkel middag, men som jag alltid tyckt om. Nu kan ni ju undra....vad var detta för spännande? Jo, blodpudding och till den en vitkålssallad (strimlad vitkål med lite lingonsylt) Enkelt och gott.

Är det inte ofta så, att vi krånglar till det...tror att det måste vara så mycket mer, mer avancerat...lite mer märkvärdigt. Men livets stora ögonblick är ofta enkla men ändå så storslagna. Kanske du just i det enkla klarar av att se det stora. För enkelheten gör att allt blir klarare, och du ser bättre. När vi krånglar till det, så förlorar vi lätt det värdefulla, vi förlorar fokus.

En gåva

Nystädat "skafferi"

Drömmen är ett skafferi man kan gå in i

Nytt skåp i vardagsrummet...

oj så många glas man har
Kaffe eller te?

Idag fick man en gåva, vi som ofta pratar om att vi har så ont om tid, idag fick vi en extra timma i gåva. Hur använder man nu denna gåvan, den extra timmen. Någon eller kanske många har nog använt den till lite extra sömn, en lång frukost, en stund med boken tidigt på morgonen, en promenad i ett höstregn....Men jag använde den till att möblera om, flytta och städa. Låter kanske i lite jobbigt och tråkigt för någon, men för mig var det en ren gläjde. Ja inte vanlig städning, men när du samtidigt flyttar runt och gör om, då blir städningen något helt annat. Idag har vi flyttat in ett nytt skåp i matsalen, skåpet var tidigare i garaget. I köket flyttade jag ut ett skåp in i garaget, och det gav oss mycket mer plats i köket, så då kunde jag flytta på vårt lilla skåp för torrvaror, så jag fick lite mer plats runt själva bänken. Snacka om logistik. Men kul var det, passade också på att städa i skåpet där mjöl, ris, kaffe och kex ska samsas på en ganska liten ytan. Så innan klockan slog tolv idag, så var allt detta gjort. Jag är så nöjd.

En enkel fråga

Har träffat min söta syskonbarn idag, och det är alltid kul att tillbringa lite tid tillsammans med de. De börjar bli stora, och de tänker och funderar. Idag fick jag frågan (som hörs så enkel ut, men för mig är det nog den frågan som är tyngst) "Faster, varför har inte du barn?" En enkel fråga, men hur ska jag kunna svara...när just denna frågan river i mitt hjärta och i min kropp...... "Det är inte alla som kan få förstår du" ...så blir det tyst en stund... "Faster, så synd om dig"

Javisst känns det så, och några dagar så mycket mer än andra dagar. En saknad som alltid kommer att vara där...men jag försöker varje dag och varje stund att leva, och min önskan är att inte bli bitter och besviken, men ändå kunna se det sköna och härliga i livet. Men ibland så kommer ändå tårarna..Och min önskan är att de som är runt mig ska förstå...att ibland är det bara lite jobbigt.

Att hjälpa

Häromdagen var jag ute på en liten kvällspromenad, lite regn och mörkt. Gick där i mina egna tankar, och ser helt plötsligt en man lite längre fram som ser ut att titta på mig. Mannen var äldre, inte direkt välklädd, med långt vitt skägg och stort yvigt hår. Jag tänkte, måste jag tyvärr erkänna, hoppas att han inte vill något eller ska prata. Så jag gick vidare och hoppades att passera honom lite omärkt. Men han stoppade mig....det första jag hörde var något om pengar..och jag tänkte med en gång säga att "tyvärr har jag inga penger på mig." (något som var sant) Men så fel jag hade. Nej han ville ha hjälp med att ta ut pengar i bankomaten, för han såg inte så bra och fick det inte till. Så jag hjälpte han, visade hur han skulle sätta in kortet, när han skulle trycka in sin kod, om han önskade ett kvitto...allt gick fint och han fick sina pengar. Då vill han helt plötsligt ge mig pengar, 200 kr, för att jag ha hjälpt honom. Tänk..men jag sa "vi ska vara medmänniskor och vi ska kunna hjälpa varandra utan att förvänta eller kräva något tillbaka" (men jag skämdes samtidig lite över mina tankar som jag hade när jag först blev stoppad) Mannen hörde då att jag var svensk, och måste då naturligtvis höra varifrån jag kom. Jag vet att min hemort Laxå inte är specielt känd i Norge (eller är väl i princip okänd), så jag brukar säga att jag är från Örebrotrakterna (och det är inte många som vet var Örebro ligger heller...) Men denna mannen visste, för han hade ofta besök ASEA i Västerås när han var i yrkeslivet, och han kunde med stolthet berätta om sitt arbete.

Detta lärde mig mycket, och gav mig ännu en liten påminnelse om att vi aldrig aldrig ska dömma människor på bakgrund av det vi ser eller tror oss att se.

Önskar er alla en skön fredagskväll, det har jag..Frisörbesök hann jag med idag, och nu är jag blondare och nöjdare.

Mörk torsdagsmorgon

Men inne så är det tända ljus. Har precis tagit i bruk min nya kaffekvarn, och dricker nu kaffe med en riktigt god smak. Här är det tyst och stilla. En skön stund tidigt på morgonen i sitt eget sällskap är inte fel. Att sakta vakna upp och göra sig klar för en ny dag, sträcka på sig som en katt. (lite stel i benen efter träning igår, men en skön stelhet...)

De som møter det som står foran dem,

ubekymret av fortiden,

uforstyrret av fremtiden,

det er de som lever,

det er de som gjør det beste ut av livet,

det er disse som har funnet

hemmeligheten til tilfredshet

av Alban Goodier

En riktig skön dag..här och nu

I går kväll

I går kväll var en riktig tjejkväll. Tillsammans med 5 andra damer så var jag på besök i en liten affär som sålde små och stora interiörartiklar. Affären drevs hemma i huset till ägaren, och vi fick hela affären för oss själva. (är det en dröm eller?)Vi blev också serverade kaffe (härligt nymalt) och tårta till detta. Måste erkänna att jag, innan vi kom iväg, helst bara hade önskat att krypa upp i sängen, men när man väl kommer iväg så är det riktigt riktigt trevligt. Ibland kanske man inte ska lyssna till kroppen... Hade ju som vanligt inte alls tänkt att handla, men med mig hem hade jag en vacker tavla (bilden nederst), elektrisk kaffekvarn och kaffebönor. Såg en hel del annat fint, och kanske man skulle ta sig en tur dit innan jul.

Första dagen i veckan

Hur har jag då användt denna första dagen i veckan? Har jag gjort någon glad? Jo det tror jag. Har jag gjort något nyttigt? Jo, en hel del (jobb jobb) Men har jag gjort något nyttigt för mig själv? Inte vet jag..kanske det är felet. När dagen går i ett rasande tempo...och så vet man inte var man själv är. Timmarna rusar fram i expressfart..och där står jag igen på stationen och det känns som om jag missade tåget. I morgon hoppas jag hastigheten är lite mer miljövännlig.. Det är ju viktigt att tänka på miljön, både den på utsidan och den på insidan.

What a day

En underbar söndag....kaffe utomhus vid en sjö i sällskap med en god vän. Kan inte ha det bättre. Det bästa av allt, livet innehåller så många av dessa stunder, och flera av dessa ögonblick ligger där och väntar...

Söndagsmys

En kopp te tidigt en söndagsmorgon, lugn och ro. Söndagar är sköna kravlösa dagar, dagar då livet bara kan sakta gå framåt, i sin egen takt. Precis som jag skrev häromdagen...så skönt att ha dagar då kalendern inte styr, dagar då man kan känna efter "Vad vill jag idag?" Jag har en liten plan, men det är en lustfylld plan. Min goa väninna och jag ska ut i skogen, med säck på ryggen som innehåller en termos kaffe och något att bita i. Upp i höjden ska vi, där ska vi gå och gå, känna luften strömma igenom oss .... och så ska tankar flyta fritt, orden komma när de önskar eller bara vara stilla stilla. Att vara stilla kan ibland vara krävande eftersom det är så ovant... runt oss är det så många ljud och intryck...så till tider glömmer man att lyssna till sig själv där i stillhet. Vad är det jag vill säga till mig själv idag?

Önskar alla en skön söndag! Ta vara på stunden och ögonblicken...

Något att värma sig med

Måste ju bara visa den sköna pulsvantarna som jag fått. Om jag sedan är riktigt snäll, så vankas det benvärmare i samma stil till jul....den som väntar får se. Eftersom jag själv definitivt inte har min starka sida på området sticka, virka, sy...så är jag extra glad för att ha en väninna som stickar snabbt och bra, och som gärna delar med sig. Det som är specielt bra med henne är att hon också delar med sig av det bästa...värme, omtanke, uppmuntrande ord - en VÄN med stora bokstäver.

Höstpromenad

Idag var verkligen en dag för en tur ut i det helt fantastiska vädret. En blå himmel, gul/röda/gröna träd, frisk luft, människor på tur....en bra dag helt enkelt.

Höst

Färger i sin strålglans

Vidunderligt i sin enkelhet

Gömmer på sommaren

Väntar väntar

Runt nästa sväng

Vintern ligger där

Men ännu höst

En lysande färgpalett

Även om min promenad inte var lång, så gjorde den underverk. Lyster i ögon och röda kinder. Friskhet i sinnet...och efter en instängd vecka och före en fullproppad vecka, så behöver jag sådana här dagar. Dagar då kalendern ligger nedpackad i väskan, dagar då stunden får styra...då inget är för litet...men livet är stort.

Plan och verklighet

Först dagens stolthet..jag svängde ihop ett bröd nu efter middagen...mycket enkelt. (bikarbonat/natron..snabbt...helt i Maries stil)

Ibland eller kanske ganska ofta så blir det inte som du planerade. Varje dag så upplever jag detta. Till exempel så hade jag igår kväll faktiskt planerat vilka kläder jag skulle ha på mig idag, kläderna var strukna och låg framme. Tror ni att jag följde planen...nej nej. Först på med allt, och så kände jag efter, nej detta var inga bra kläder en regning fredagsmorgon. Så av med kläderna och in i garderoben, och så börja leta. Efter tre olika toppar så kom jag överens med mig själv, och kom mig iväg till jobbet. Och vet ni vad...detta var bra. För senare på dagen kom min goa väninna inom jobbet och hade med sig pulsvantar som hon stickat, helt ton i ton med tröjan som jag till sist hade valt för dagen...tillfällighet!!!

Dagen för övrigt blev precis som vanligt, det vill säga att inget blev som planlagt, men jag fick gjort så mycket, just för att planerna var tvungna att ändras. Brukar säga att min kalender bara är vägledande...

Men på slutet av dagen så hade jag verkligen planerat att gå hem klockan 15.30, alltså när jag slutar. Klockan blev 15.30 och jag satt fortfarande på kontoret...en telefon hem till min man "Du, jag går hem om 15 minuter..lovar!!" 45 minuter senare så stämplar jag ut....dålig planering. Men min man vet och känner mig...Varför kommer jag aldrig iväg när jag ska, jag som annars alltid är ute i god tid och alltid är noga med att passa tiden. Men hem från jobb är tydligen något helt annat....

En skön fredagskväll till er alla, här blir det idol på svensk TV4 för min del. Just nu är Tove min favorit...men det kan ju alltid ändra sig. Vi lever i en föränderlig värld, när resultat ofta blir det motsatta av det planlagda...men det gör livet mer spännande, och kräver att man hela tiden är med...vad sker bakom nästa sväng...Jag glädjer mig.

Lite av varje - både och

Visst är det skönt att livet är lite av båda delar.

Det är allvar och det är trivialiteter, det är viktiga saker och det är mindre viktiga saker. Det är glädje och det är ilska. Det är de stora frågorna och de små funderingarna. Men allt betyder något, på ett eller annat sätt. Igår var jag inom den viktiga och allvarliga delen..Men idag vill jag visa små söta köp, enkelt och lite flärd. Det är ju så viktigt att lysa upp sin dag, och ibland med små enkla medel. Och så kan jag samtidig meddela att jag är frisk (eller lite mindre sjuk) och har varit på jobb. Så idag är något av energin tillbaka...HURRA! Så till mina små söta saker.

Något lite fint att ha tvålen i. Praktisk, eller kanske mest söt, förvaring till en rulle toalettpapper. En anteckningsbok som ska ligga i hallen, möjligheter att skriva ned tankar, telefonnummer, listor av alla de slag.

När man är hemma

Dagar när man är hemma, och det inte finns energi, men bara behov av vila, så blir det mycket tv-tittande. Just nu är det ett program på TV4 "Efter tio" med Malou. Ett av dagens tema var stening av kvinnor. Det får mig att tänka, vad är det med människor...behov av makt..vad är det som sker när gruppen styr, när människor slutar att tänka. Det blev vist en sådan stark scen från en film. En kvinna som just ska stenas...ställer frågan "ni känner ju mig, jag är er granne, mamma, dotter..." Alla är tysta, men så tar gruppen överhand...

Detta är långt från vår värld idag, här i Norge eller Sverige, men ändå. Kastar vi också stenar? Låter vi oss också styras av andras ord, händer det också att vi slutar att tänka själva? Stanna upp, lyssna och handla...låt kärleken styra dig.. Stå upp för de som behöver dig, ropa när du möter orättvisa, tystna inte...Jonatan i Bröderna Lejonhjärta säger det så bra..

"Men då sa Jonatan,

att det finns saker som man måste göra,

även om det var farligt.

'Varför då' undrade jag?

'Annars är man ingen människa,

utan bara en liten lort', sa Jonatan."

Situationen är oförändrad.

Skönt att man har ett minne, både i sitt huvud och i sparade bilder. Något att plocka fram när dagarna är lite mindre sköna.

Liggandes i sängen, ser ut på det otroligt vackra höstvädret. Strålande sol, och vilka färger. Och här ligger man, och känner sig allt annat än färgrik, närmaste lite färglös. Det ända som har lite färg är nog min illröda hals. Men det bästa är ju att allt går över, från den lilla ömkliga färglösa person jag är idag, så ska jag tillbaka till den färgstarka och sprakande person som jag egentligen är. Men just nu så vill kroppen ha vila, och jag har bestämt mig för att följa efter eller helt enkelt bara vara, för att sedan bli. Tiden tillbringas med att läsa...men först och främst sova.

Och bilden får påminna mig om andra dagar, varma, glada och färgstärka dagar.

Detta var ju inte planen

Kände redan det hela i går...halsont och kroppsont. Allt prövades, men inga goda resultat. Kroppen hade egentligen ingen önskan om att köra iväg till jobbet idag, men hjärnan och hjärtat eller om det var min envishet körde iväg. Men efter 4 timmar på jobb, fick envisheten och plikten ge med sig, och bilen fick köra hem den trötta och onda kroppen. Nerbäddad i sängen känns som den absolut bästa platsen just nu....bredvid mig finns alvedon, vatten, halstabletter och så väntar jag... För jag blir ju bättre, har ju planer om att komma iväg på jobbet i morgon, var det någon som sa envis, eller är dum? Men det är ju så att det känns lite bättre efter några timmars sömn, och några alvedon, och då tror jag gärna att jag är frisk och naturligtvis borde var på jobb..kan ju inte ligga här och lata mig??? .......är jag frisk eller sjuk, klok eller dum?

..min garderob är full

De som känner mig i verkliga livet...vet att jag är väldigt glad i kläder och skor. Det är väl i och för sig inte något specielt märkligt för en kvinna på 40+. Måste säga att intresset tydligt märks när garderobsdörren öppnas. Det här är mina nyaste skofavoriter, bra höjd (för mig som bara har 161 cm att ståta med) och riktigt bekväma. Passar både till byxor och kjol. Jag ni hör att jag har vanan inne...god på att argumentera - varför just detta skoköpet var viktigt/riktigt. Från Bianco

Gamla favoriter och kommande favoriter

Alla har vi väl våra favoriter, allt från böcker, städer, maträtter, kläder etc... En av mina favoriter när det gäller filmer är "Ogifta par" av Peter Dalle. Har väl sett den xxx antal gånger... men varje gång så ler jag. Kan väl replikerna utantill vid det här laget....



Idag är det grått söndagsväder...men inne så kan man alltid lysa upp tillvaron, både inne i huset och inne i sig. Fick en bok i posten igår, som ligger och väntar på mig. Fick tipset i den inspirerande bloggvärlden "Follow your heart" av Susanna Tamaro. Har den nu på engelska, så då blir det lite uppfriskning av mina kunskaper i språk också. Så nu glädjer jag mig till en skön söndag... Fick tipset från bloggen Lallis liv och Leverne

Vi är alla alltid skyldiga varandra en tjänst

Läste just idag på morgonen den här meningen i en bok..och började tänka. Är det kanske så, vad kan jag göra för dig - istället för vad kan du göra för mig. En mycket känd man sa " don`t ask what your country can do for you, ask instead what can you do for your country" Är det inte lika riktigt att ta det ned, ned till de människor du har runt dig. Så ofta idag letar vi efter egenvinst, vad kan jag få ut av detta - vad kan jag vinna. Och kanske just det att göra varandra tjänster, uppmuntra varandra, stötta varandra - det är din vinst. Där mellan dig och de andra, just där sker vinsten..... Detta är inte ensidigt, men tvåsidigt som så blir flersidigt. Och just när du ser helhet, så blir delarna så viktiga..allt det lilla blir så stort.

Ha en underbar lördag!

Ibland förstår jag

Några dagar så måste jag väl erkänna att motivationen inte är helt på topp, och jag undrar var jag ska hitta inspirationen. Men så under dagen, i mötet med alla människorna så kommer inspirationen och glädjen tillbaka. Hade ett sådant ögonblick idag på ett hembesök...då jag verkligen förstår varför jag fortfarande jobbar med det jag gör efter snart 17 år. Människor och möten. Tänk att jag kan få vara med att bidra till förändring och nya tankar hos människor som har det tufft i livet, där inte allt går rakt fram, utan mer en väldigt snurrig och krokig väg. Så trots all annat kaos på jobbet (och det har med struktur och ledelse att göra), så är det här mitt jobb och jag trivs. Men jag kommer aldrig att sluta ställa frågor och jag hoppas innerligt att jag aldrig blir blasé...för då är det dags att tacka för sig och hitta något att göra.

Vet ni vad, det snöade här i lördags...otäckt tycker jag. Det är något jag inte förstår...snö tidigt i oktober. Men nu ska jag krypa upp i soffan och läsa "Luftslottet som sprängdes". Jag läser serien för andra gången, första gången gick det så snabbt, det var ju så spännande. Och jag ännu inte sett filmen "Flickan som lekte med elden" Dags att komma sig till biografen tror jag.

Vilodag

Vad är det? Är det faktiskt helt individuellt, helt beroende på vad som ger vila? Automatiskt så tänker man kanske på vila från kroppsarbete, men kanske kroppsarbete just kan vara vila. När vardagarna består av allt annat en kroppsarbete, men istället massor av huvudarbete - är det då inte vila att just arbeta med kroppen. För mig är det så, så idag har söndagen så här långt varit en vilodag. Jag har bäddat nytt i sängarna(bytt till varma täcken, för igår föll den första snön, men som smälte med en gång...men det var en lite varningsklocka), jag har tvättat fönster, bakat kaka, damsugit, strukit dukar...jag har helt enkelt vilat.

Så hitta din egen form av vila, där du slappnar av och glömmer jobb, stress og oro. Vad är just din form för vila?

Jobbar varje dag

Menar nu inte mitt vanligt jobb, det där som från 08.00-15.30 (eller jag kommer väl aldrig iväg hem till 15.30, trots goda intentioner varje dag) Nej jag menar jobben med mig själv. Det är verkligen en heltidsjobb - alltid något att passa på. Måste hela tiden se till:

• att jag inte faller i de olika stressgroparna,
• att jag inte säger ja till allting/alltid
• att jag tänker lite gott om mig själv
• att jag slappnar av när jag ska
• att jag njuter av stunderna
• att jag inte oroar mig...

Jag för min del är detta lite av en jobb, men med åren finns saker som jag blivit bättre på .... jag njuter mer, men tvyärr så har jag fortfarande ett litet problem med oron....som bottnar i en märklig tro på att jag måste ha total kontroll. Från början en helt omöjlig uppgift - ett riktigt sisyfosarbete (total kontroll, ha ha) ..... varför i hela friden vill jag ha total kontroll?

Nu är i alla fall huset under kontroll...torsdagsstädning, känns faktisk bra........och nu ska jag njuta, och släppa på kontrollen.