Ibland förstår jag

Några dagar så måste jag väl erkänna att motivationen inte är helt på topp, och jag undrar var jag ska hitta inspirationen. Men så under dagen, i mötet med alla människorna så kommer inspirationen och glädjen tillbaka. Hade ett sådant ögonblick idag på ett hembesök...då jag verkligen förstår varför jag fortfarande jobbar med det jag gör efter snart 17 år. Människor och möten. Tänk att jag kan få vara med att bidra till förändring och nya tankar hos människor som har det tufft i livet, där inte allt går rakt fram, utan mer en väldigt snurrig och krokig väg. Så trots all annat kaos på jobbet (och det har med struktur och ledelse att göra), så är det här mitt jobb och jag trivs. Men jag kommer aldrig att sluta ställa frågor och jag hoppas innerligt att jag aldrig blir blasé...för då är det dags att tacka för sig och hitta något att göra.

Vet ni vad, det snöade här i lördags...otäckt tycker jag. Det är något jag inte förstår...snö tidigt i oktober. Men nu ska jag krypa upp i soffan och läsa "Luftslottet som sprängdes". Jag läser serien för andra gången, första gången gick det så snabbt, det var ju så spännande. Och jag ännu inte sett filmen "Flickan som lekte med elden" Dags att komma sig till biografen tror jag.