torsdag 12. februar 2009

Dags att packa

Just nu har det varit en period med mycket nedpackande och uppackande. Ska hem igen i morgon -men som vanligt är det alltid lite mer med tillbaka - är det någon som kan förstå detta?

Ibland tänker jag att vi kanske reser/lever med allt för mycket bagage - vi släpar på så mycket. Tänk om vi kunde leva lite lättare - kanske också lite ljusare - men ack vad lätt det är att hamna i lite leriga tankar. Känner ni också så ibland - att trots alla intentioner om positivt tänkande, så blir man plötsligt överrumplad av en sorgsenhet - var kommer den ifrån? Men då måste man väl bara vända sig om lite - se åt ett annat håll - och plötsligt så upptäcker man något ljust och glatt. Suck! Tänk om det var så lätt, eller är det precis så det är. Lätt men svårt......

3 kommentarer:

Sjabbig men chic sa...

Ja ,det känner jag absolut. Jag blir lätt så orolig och liksom fastnar i det. jag kommer i håg när mamma var sjuk det var som en knytnäve som vred om i magen hela tiden. Till slut så tänkte jag så här: jag låtsas att jag stoppar oron i en påse och sen så bär jag den på armen i ställer för i magen och hela kroppen.För man kan ju inte bara sluta vara orolig. Det funkade faktiskt ibland och då fick jag en liten paus. Det var skönt.

Kram Lisa

Trollmaya sa...

Ibland kommer tankarna ikapp en och man undrar hur man ens ska ta sig igenom det hela... sen kommer det en ljuspunkt och man suger sig fast i den tills nästa dipp kommer. Det är naturligt att det är så med din mamma som är sjuk, precis som det är för mig med min sjuka pappa eller någon annan som har en sjuk anhörig. Tur är väl att man kommer upp ur de där dipparna och mår bra emellanåt, annars hade det varit förödande. Kram till Dig och de dina!

Hemmafruns hörna sa...

Ja, det är märkligt att det går an att vara glad och sorgsen på en gång. Tänker på böckerna som Thomas Sjödin skrivit, bla. "När träden avlövas ser man bättre från vårt köksfönster", de är fyllda av glädje och sorgsenhet. I sådana blandade ögonblick och epoker känner man verkligen hur det är att vara människa. Varma hälsningar och tack för att du visade dig på min blogg. Nu länkar jag till dig!