Ibland kan språket kännas lite fattigt, det är som om det saknas ord. Då är det så kul att upptäcka nya ord eller varför inte skapa själv.
I den boken jag nu läser upptäckte jag ordet "aldrigheten". Citat "Vad visste han om aldrigheten som skulle följa honom resten av hans liv". Från boken "Skuld" av Karin Alvtegen.
"Himmelsblåpunkten" = den där lilla lilla blå fläcken på himlen som ger mig hopp om en solig dag. Det var mitt nya ord idag.
När jag var liten hade jag två helt egna ord, San= smör och Le San=messmör. Inte vet jag var de orden kom ifrån - och det kan väl knappas beskrivas som ett eget språk - väldigt ordfattigt språk i sådana fall och ganska enkelriktat. Men det finns ju de som skapar helt egna språk........men jag får nöja mig med ett litet ord här och där. Det är väl egentligen inte nya ord - mer nya kombinationer. Men det går ju också alldeles utmärkt att använda gester -för egen del har jag mycket svårt att prata med händerna i fickorna - blir nästan tyst då - (något som en del har svårt att tro) -men händerna måste ju få vara med. (kanske jag har lite sydländskt påbrå???)
Måste också här nu presentera ett fantastiskt uttryck från härliga C, min brors yngsta dotter: "Vi går på bio, så att eländet kryper ur oss". Visst kan det vara bra - gör något kul, så att du inte längre tänker på det som är jobbigt.
1 kommentar:
Aldrigheten... det var ju ett jättebra ord!
När Fabbe var liten så sa han bomvägen om järnvägen och det gjorde han länge. När vi sa att det heter inte bomvägen det heter järnvägen så garvade han bara som att vi drev med honom. Och jag kan hålla med. Bomvägen är ju ett jättebra ord.
Jag har också lite svårt att hålla händerna stilla när jag pratar.
Kram Lisa
Legg inn en kommentar