torsdag 5. februar 2009

Glömda skridskor hemma

På väg till bussen som skulle ta mig hem igen, så gick jag förbi en skridskobana - mitt i stan. Kanske inte som i Stockholm eller New York, men ändå. Jag skulle haft mina skridskor - och glidit fram på isen som en liten (stor) prinsessa i rosa tyll............. ha ha - det var inte riktigt sant - eller faktiskt så kanske det kan betecknas som helt osant - det hade nog blivit några stapplande steg/skär - eftersom jag nästan inte åkt skridskor sedan det var is på bandyplan hemma i min barndoms kära Laxå. (och det är länge sedan.....) Men i tanken ser det väldigt fint ut.

2 kommentarer:

Trollmaya sa...

Jag kan också tänka på mig själv som en isprincessa, det ser så fint ut när jag gör mina piruetter. Det är många år sen som jag åkt skridskor så antagligen är det inte så fint men drömmar är ju fantastiska, dem kan man ha lääänge..:)

Vita hjärtan sa...

Haha, likadant för mig, man ser framför sig hur man glider runt....allvarligt talat är det mest ont i fötterna, och baken! När fötterna bara försvinner och man ramlar i isen med en duns....rakt på svanskotan!

Kram Annemari