Det blev en väldigt lång resdag - och att bara sitta så länge är inte bra - du känner dig som en säck potatis till slut. Men resan har gått fint - från ett otroligt vitt, kallt och soligt vinterlandskap till Skåne med några plusgrader. Jag har ju alltid sagt att resor innebär en möjlighet att upptäcka nya saker eller kanske nya sidor av sig själv -men idag var den nog ganska intetsägande - eller så var det jag som inte var tillräckligt observant. Det fanns säkert massor att upptäcka, bussen var ju full av spännande människor -men när man själv bara sitter där tyst och stilla så går man ju miste om nya bekantskaper. Men man är väl rädd för att verka påflugen.....men nästa gång....man kan ju börja med att säga Hej!
Väl framme i Landskrona tvingade jag ut min pappa på en kvällspromenad - en timmas tur gjorde väldigt gott i kroppen efter många timmar i buss.
Och så sist men absolut inte minst -mamma får permision på onsdag och får komma hem några dagar. Nog för att sjukhuset är bra -but no place is like home.
1 kommentar:
Tusen takk for hilsen hos meg. Koselig! Så bra at din mamma får komme hjem noen dager. Du må hilse fra meg, si jeg fortsatt ber for dere. Jeg er bare et vanlig menneske, men alle har lov å be og Gud hører bønn. Du har så mange gode tanker, som det er godt å lese. Er glad jeg kan komme inn til deg av og til. Skjønner at det var godt å røre på seg etter så lenge i buss. Ha det godt! Klem fra Margit.
Legg inn en kommentar