søndag 15. mars 2009

Första gången i år

Det är helt märkligt - här bor jag i Norge, ett land där alla är "fødd med ski på beinen" och samtidigt så har det varit en otroligt snörik vinter här. Men har jag åkt skidor?............NEJ. Djupt rotat i mig sitter mina skidminnen från barndommen, då det var lite småkallt, blött och skidorna ville bakåt när jag ville framåt. Men det minnet i kroppen, och kanske med en smått negativ inställning blir det sällan skidåkning för min egen del. Och inte heller slalom... Men idag ska det ske, vi ska åka skidor. Enkelt och smidigt egentligen - vi har ju skogen och snön i princip rakt utanför dörren. Så jag får hoppas att min man som är "fødd med ski på beinen" klarar av att valla min skidor och komma med små uppmuntrande tillrop när jag blir sur (för tyvärr så tar skidåkningen nästa aldrig fram mina bästa sidor) Och så kan man ju undra på varför min man vill ha med mig ut.....men han är optimist eller bara helt enkelt norsk - "Klart hon ska åka skidor"

Jag vet ju att vill man något här i livet, önskar få till en ändring, så börjar det med inställningen. Tanken som leder till handling. Med negativa tankar i förväg, blir hindret desto större. Så en lite mobilisering i min tankevärld, så blir denna söndagen en dag som bjuder på en fantastisk skidtur.

2 kommentarer:

Rune Lundblad sa...

Hejjjja Marie!!!

Vita hjärtan sa...

Hoppas du får en fin dag i skidspåret! Här är det nästan tvärtom, jag tänker mig att det ska gå så lätt och vara så underbart ute i naturen.....och visst, underbar natur är det, men att åka skidor är mer slit än glid ;-) Men som alltid när man slitit med något känns det så skönt efteråt!

Kram Annemari