tirsdag 17. mars 2009

Konsekvenser av ett val

Våren för 20 år sedan, då gjorde jag ett val. Det var ett eget val, men kanske inte så medvetet och definitivt inte genomtänkt. Kan ett sådant val leda till något bra? Det var ett val som i stor grad därefter har påverkat mitt liv. Minns faktisk var jag tog valet - på arbetsförmedlingen i Örebro. Det var dags att göra något annat - och min tanke var då; - nu får jag börja studera. 21 år var jag, då tror man att man vet så mycket. Framför hyllan med alla broschyrer med valmöjligheter / studiemöjligheter så fastnade jag för "Vill du jobba med människor?" Jo tänkte jag, det vill jag, efter att i snart 1 år arbetat i affär, och sålt saker som man mer eller mindre inte behövde. Så visst, jobba med människor lät bra. Vad var det nu....Socionomlinjen.........Socionom vad är det?? Kanske jag skulle ha undersökt lite mer.......men impulsiv som jag är, skickar in ansökan och hösten 1989 så börjar jag.

Och i dag, 20 år efter mitt mer eller mindre omedvetna val......Ångra jag mig?...Nej, egentligen inte. Men jag måste erkänna att det har funnits dagar och stunder, då jag gråtit mina modiga tårar. Människor - det är inte så enkelt det alla gånger - barn och vuxna, i alla livets skeenden........och så ung jag var när jag började..........och vilket ansvar.....(kan nu se tillbaka och tänka; "inte klokt att sätta en ung och lite blåögd tjej på de tunga och svåra ärendena"........) Men ändå, efter 16 år i yrkeslivet......nej jag ångrar inte. Även om mitt yrke inte alltid har påverkat mig positivt, och mitt privatliv har väl fått sig en och annan knäck. Men jag vill fortfarande jobba med människor... (men tyvärr blir det ibland allt för mycket papper...) Men när mötet är där, och du faktiskt når fram, och det händer något ............... då finns det inget bättre. Så mitt val var rätt....??!!!.... Ja. Men inte alltid så enkelt. (och tack för alla underbara kollegor)

Några andra val är enklare, så som en kopp espresso med två små chokladbitar efter middagen, ett enkelt och självklart val........

10 kommentarer:

Vi på 18 sa...

Fina och eftertänksamma tankar om dina val...Jag kan ångra mig, för att jag inte gjorde valet att jobba med människor, men samtidigt kan jag inte göra vilka val som helst, men om jag skulle kunna det, hade alla förutsättningar, så skulle jag vilja vara just socionom eller präst!
Ibland kan jag ångra att jag inte utbildade mig, ibland gläds jag åt vad jag har fått istället...:)

Ha en skön kväll!
KRAMAR Ann-Sofie

Ninnie sa...

Visst är det skönt att känna att man har ett arbete man trivs med! Jag har arbetat med människor hela mitt yrkesverksamma liv (förutom mitt allra först sommarjobb som var på ett kontor- å, det var sååååå tråkigt!), först i vården en kort period, sen i barnomsorgen. Att arbeta med barn som jag gör ger så oerhört mycket tillbaka, och det känns som en ynnest att få vara delaktig i dessa små människors först år. Så otroligt ansvarsfyllt och viktigt.
Jag skulle inte kunna tänka mig något annat arbete.
Men det är tur att vi är olika, annars skulle inte världen fungera....!
(...och nu så blev jag sugen på choklad också....tur att jag hittade en halväten chokladkaka i skafferiet...mmmm!)

Rune Lundblad sa...

Ja, man gör val utan att tänka på att det rör hela livet. Jag har för mig att du också tänkte på att utbilda dig till lärare. Jag tror att det val du gjorde har varit till glädje för många människor, fler än du tror, men det är inte ofta man får veta det.

Inredning, kaos och tistlar! sa...

Det är nog ofta lite slumpen som avgör vilket yrke man väljer. Iallafall blev det så för mig.
Efter gymnasiet så sökte jag lite olika utbildningar och kom in på Tandsköterske utbildningen. Blir väl bra tänkte jag.
Och det blev det väl...ibland har jag tyckt att jag varit så lyckligt lottad som hamnat där jag hamnat och ibland kännt att jag MÅSTE göra något annat!
Men efter 15 år på samma ställe så är det nog så att jag faktiskt trivs bra.
Vilket jobb man än har så blir det väl trista prioder.
Jag har ju inga tunga beslut i mitt yrke och det är skönt!
Kram sanna

Sjabbig men chic sa...

Ja, det där valen blir lätt bananskal. Ungefär som mitt jobb känns för mig också. Lite: men hur i hela friden hamnade jag här? Men jag trivs också och det goda överväger precis som för dig. Det braiga är att om man skulle ändra sig så går det faktiskt ändra sig. Livet är möjligheter, även om man har olika möjligheter. När jag blir 80 år så tror jag att jag ska sadla om och bli spåkärring eller ha en egen sexlinje (typ välkommen till madame Blåkulla, är du redo för riset?) eller något annat lukrativt där man får ha med människor att göra. En del pappskallar kanske men då höjer jag taxan!:)

Kram Lisa

Trollmaya sa...

Den där espresson och chokladbiten kan dessutom förändra hela dagen..:) Nej, valen är inte alltid lätta eller rätta men man gör ändå sitt bästa hela tiden och de dagar de ger "utdelning" får en att känna att det verkligen var värt allt.

Marie//Tekla Maräng sa...

Låter som att du gjorde ett bra val i alla fall. Men visst är det tufft som socionom och särskilt när man är ung och inte har så mycket erfarenhet av livet.
Så härliga bilder på dig med skidorna.
Ha det gott!

Lallis - liv och leverne sa...

Ja, allt det vi är nu och där vi är nu är ju ett resultat av val som är gjorda tidigare.
Ett riktigt härligt inlägg:)
Kram Lallis

Nastasia sa...

Mina "ogenomtänkta" val är de som är de bästa valen! Visst har jag åkt på törnar emellanåt. Men jag har rest mig och jag har lärt mig massor!

Just MÖTET människor emellan tycker jag är så fascinerande! Jag arbetar ju också med människor och STORMTRIVS med det! =D

Kram på Dig!

Vita hjärtan sa...

När jag läser ditt inlägg tänker jag tillbaka på den tiden....när du och jag delade lägenhet på söder i Örebro......det är verkligen med ett leende jag minns den tiden. Jag studerade redan till det jag bestämt mig för....och inte heller jag ångrar mig......jag arbetar också med människor....och för det mesta känns det bra! Men även jag kan konstatera att visst var vi unga och omedvetna om många av livets svårigheter..... Men.....det kanske är så det ska vara.....

Kram Annemari