Stressad jag???

Ingen har väl någonsin anklagat mig för att vara långsam - nej snarare tvärtom. Det går allt för ofta lite för fort. Det gäller både tanke och handling.... En tanke där, och så kom det visst en till strax följd av ytterligare tio. Och så orden, och så stegen..... fort fort. Om det var något jag skulle lära mig, så var det en paus.......(och jag pratar mest jobb här nu) Men har så svårt att ta en paus, innan jag är färdig. Det kanske är därför jag ofta är helt färdig när jag kommer hem. Och då kan man ju börja undra hur jag prioriterar.... Men jag måste ändå säga till mitt försvar (om jag nu är anklagad???) Att jag har blivit bättre, tycker jag - tror jag. Tycker ändå att jag har lite mer tid över nu...........men ack så lätt det är att fylla den. Och absolut värst är det, om det blir så, att det som var tänkt som en paus och något hyggligt, till slut nästan blir ett tvång. Hoppas aldrig jag hamnar där, att min lilla blogg, blir ett måste. Att jag också här börjar känna att man ska prestera..........nej då mister det sin mening. Det här ska vara mitt andningshål, mitt eget..........utan inre eller yttre krav.

...hvis et vindu åpner seg
og utsikten tiltaler deg,
svev igjennom det;
det vinduet åpnes kanskje
aldrig igjen
av Mirabel Osler